Ingen överdrift att säga att Latinamerika är en okänd kontinent för oss svenskar. Visst rapporterar Lars Palmgren, Sveriges Radios korrespondent en hel del och visst har ett par av rikstidningarna folk på plats i Latinamerika, främst i Argentina och Chile. Sällan eller aldrig nämns i svensk debatt Latinamerika vare sig negativt eller positivt. Det är bara tyst och överslätande som om denna till ytan enorma kontinent inte finns.
I Sverige finns tiotusentals flyktingar från flera latinamerikanska länder, inte minst Chile och Peru. Har i ett par månader gått på Senioruniversitet och lyssnat på föreläsningar av initierande experter på Latinamerika institutet vid Stockholms universitet och fått en uppdaterad bild av läget i Latinamerika.
Som överallt i världen finns här enorma problem, både politiska och ekonomiska. I många fall svaga demokratier med ett försvinnande litet förtroende för politikerna hos allmänheten.
I Brasilien, som är kontinentens blivande stormakt, har knappt en procent av befolkningen förtroende för politiker. Brandkåren får högsta förtroendesiffra med lite över 50 procent, vilket innebär att halva befolkningen inte ens litar på brandkåren.
Flera latinamerikanska länder är så kallade prometokratier, det vill säga en blandning av militärdiktaturer och demokratier. Statsapparaterna i de flesta länderna är ineffektiva och överbyråkratiserade. Korruption och nepotism är vanligt förekommande.
Nästan lika illa är det på den sociala sidan. Många länder brottas med problem med gatubarn, prostitution och kidnappningar. Gangstergäng och maffiagrupper utgör orosmoment för regeringar.
I Guatemala mördades mellan 1960 och 1996 över 20 000 människor och detta klassades av FN som folkmord. Katolska kyrkan har alltsedan koloniseringen på 1500-tal främst från spanjorer och portugiser haft en mycket stark ställning i samhället på gott och ont.
Finns då inga positiva tendenser i Latinamerika? Visst gör det!
Flera länder som Brasilien, Venezuela och Peru för att nämna några är råvarurika länder på olja, guld, silver och koppar. Länderna har beslutat bilda en motsvarighet till EU, det vill säga en överstatlig organisation för samarbete inom politik och handel. Organisationen OAS har haft stora brister. Mig veterligt har detta beslut om ett latinamerikanskt EU aldrig nämnts i svenska media.
Brasilien, Venezuela, Chile och Uruguay ligger bäst till ekonomiskt. Brasilien ses som en blivande stormakt i världen med enorma resurser - lite som Indien. Brasilien har egen flygplanstillverkning.
Militärdiktaturer har avlöst varandra i ett flertal länder. Revolutionen på Kuba 1959 sände en chockvåg över Latinamerika. Också USA berördes starkt av Kubarevolutionen. Den fick dock inga dramatiska förvecklingar.
I dag, 2012, finns förvisso en svag vänstervåg i länder som Venezuela med president Chavez och Bolivia med president Morales som ledare. Bägge har fortsatt stark ställning. I presidentvalet i oktober har dock Chavez fått en tuff motståndare i Radonski, ett samlingsnamn från oppositionen.
Förre brasilianske presidenten Lula är, som det förefaller, den politikertyp som flertalet latinamerikanska politiker vill härma. Det bör inte oroa USA:s regering, som oavsett om det är demokrater eller republikaner som styr, noga följer den politiska utvecklingen.