DEBATT: Låt Västervik bli kommunen med empati!

Kommunalrådet Harald Hjalmarsson efterlyste hedervärt förslag från allmänheten på åtgärder för att förbättra situationen i skolan i dag i Västervik. En skribent nämnde i sammanhanget att man ibland kanske måste trotsa rikspolitikerna och eventuellt också Skolverket (eller kringgå) och försöka göra lokala förändringar i befintliga system! I debatterna och i medierna är det ju nästan alltid skolans, resursernas, föräldrarnas, elevernas eller någon annans fel. Sällan systemets!Tag därför bort betygsgränsen G i svenska, engelska och matematik för högstadieelever i årskurs 9. Det motsvarar ungefär det tidigare betyget 3.Då skulle alla få vara med och studera på gymnasiets nationella program och slippa bli förvisade till IV-programmet. Ett program som nu har 10-15 procent av alla elever och som egentligen inte skulle finnas. Detta systemfel tror jag skapar en otrolig stress, segregation och stigmatisering hos redan vilsna och skoltrötta ungdomar i grundskolan.När min generation gick i skolan hade många ettor eller tvåor alternativ B, BC eller eventuellt Ba. Men alla kom vi in på våra sökta utbildningar efter grundskolan. Vi gick yrkesskola, realskola, det tidigare gymnasiet, en del blev lärlingar. Och det blev folk av oss också till slut och alla fick vi vara med. Man kan ju faktiskt läsa matte, svenska eller engelska på Komvux eller folkhögskola när man är 35 år.För att detta skulle kunna fungera i dag så måste våra rektorer, som faktiskt är pedagogiska ledare, "släppa" skrivbordet och dagligen besöka klassrummen och se till att alla elever får sina pedagogiska behov tillgodosedda och samtidigt medvetandegöra för alla lärare att vi nu är på 2000-talet. I dessa dagar krävs det en förändringsbenägen och pedagogiskt flexibel typ av lärare med god empati för elevens hela inlärningssituation. IV:s personal skulle här kunna användas som resurs ute på programmen. Klasserna måste nog också minskas = mer resurser tillföras och fler vuxna med sociala och kurativa förmågor anställas ute på skolorna.Vägra införa betyg på låg- och mellanstadiet! Låt våra barn vara barn. Tids nog hinner de bli bedömda och betygsatta i livet. Jag har fullt förtroende för dem som arbetar med dessa barn, att de har full koll på vem som kan vad och vem som behöver förbättra vad. Samtidigt finns det en risk med betyg att man lätt fastnar i ämneskunskaper. Det finns oftast inte heller betyg i betydligt viktigare kriterier i den åldern såsom konflikthantering, umgängesförmåga, solidaritet, moral och etik.

Debatt: Låt Västervik bli kommunen med empati!