Låt oss bli bättre bekanta

Västervik2013-07-13 00:01
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Vi har bekantat oss med varandra sedan oktober förra året men aldrig riktigt talat om ledarredaktionen. Det vill säga vad ledarredaktionens roll egentligen kan sägas vara i vårt egenartade tidevarv där mediekanalerna blir allt fler, medan dagstidningarna blir allt färre. Därför skulle jag vilja tillägna en handfull kolumner åt ledarredaktionen, tidningens politiska beteckning och opinionsjournalistiken i största allmänhet. Det är trots allt ämnen som kan passa bra nu när ledarredaktionen åter går för full maskin, efter ett halvår utan skribenter på plats i kommunen. Förhoppningsvis får det oss att lära känna varandra lite bättre.

Den stora frågan är förstås vad som skiljer ledarredaktionen från nyhetsredaktionen? För man bör vara noga med att opinionsjournalistik är långt ifrån samma sak som nyhetsjournalistik. Det mest uppenbara avslöjas redan genom namnet opinion, nämligen att ledarsidan är värderande. Den tänker, tycker och reflekterar, ibland övertygat och ibland något mer tvivlande.

På så vis kan man säga att ledarredaktionen är tidningens röst i samhällsdebatten. En röst har som bekant sitt tonfall och tidningen är obundet moderat. Vad det moderata innebär mer precist återkommer vi till nästa lördag. Vad man däremot bör reda ut från början är att tidningen står helt obunden från politiska partier, men den är trogen sin idétradition.

Ledarredaktionen har det föga förvånande uppdraget att skildra samtiden. På så vis samspelar ledarredaktionens uppdrag med nyhetsredaktionens dagliga bevakning av det som berör kommunen. Men till skillnad från den traditionella journalistikens allmänna betraktelser, intresserar sig ledarredaktionen istället för den politiska samtiden. Politik är ett mångbottnat begrepp som inte bara kan förstås som den aktuella mandatperiodens partipolitiska stridigheter utan även som de historiska sammanhangen och idéerna som driver samhället framåt.

I ambitionen att skriva opinionsbildande berättelser, finner man även en folkbildande uppgift. Med den saken menas att det åtminstone är redaktionens ambition att förmedla användbara lärdomar från våra kolumner, vare sig det handlar om statistik eller sensmoral. Förhoppningsvis kan dessa hjälpa läsaren på vägen med dennes egna tankar om den politiska samtiden och om så är fallet, har redaktionen kommit en värdefull bit på vägen i sitt arbete.

Trots att de sociala medierna medfört en explosionsartad tillväxt av politiska tyckare, är en av ledarredaktionens fortsatt viktigaste uppgifter att erbjuda professionell samhällskritik. Det handlar om allt från att recensera kommunfullmäktiges beslut till partipolitikens intriger och de stora idéerna som stångas mot varandra i världen. Det som skiljer ledarredaktionen från de övriga är att det ligger i tidningens intresse att garantera en professionell och partipolitiskt obunden opinionsbildning, vilket är en del av det ömsesidiga förtroende som etableras mellan tidningen och dess läsare.

Kritik är förstås ingenting utan verktyg, ramverk och riktlinjer som leder den. Här återkommer vi till tidningens opinionsbildande samhällsroll. En ledarredaktion förvaltar alltid tidningens politiska tradition. I VT:s fall handlar det om att värna Hans Holms konsekventa försvar av det fria näringslivet och Ola Mårtenssons betonande av civilsamhället och den starka samhällsgemenskapens betydelse för den enskilde människan. Det utgör viktiga delar av den, ja men låt oss för stunden kalla det liberalkonservativa idétradition som ledarredaktionen vilar på och som leder dess vardagliga arbete.

Vad som vill låta sig sägas med ledarredaktionens förvaltande är att den alltid står fast vid sin politiska tradition, oavsett åt vilken riktning opinionsvindarna blåser eller partipiskorna rappar. Därför blir tidningens röst obunden, eftersom den inte tjänar några andra intressen än idéerna som bär den och dess opinionsbildning blir därmed unik.

Det, tillsammans med berättandet, bildningen och kritiken, väver sig samman till det som utgör ledarredaktionens egenartade och viktiga men långt ifrån givna existensberättigande i samhällsdebatten.

Det är en viktig roll som är värd att försvaras och ledarredaktionen kommer göra sitt yttersta för att dagligen erbjuda en läsvärd ledarsida. Med den presentationen i ryggen, är det min förhoppning att vi åtminstone påbörjat resan mot att bli lite bättre bekanta med varandra.