DEBATT: Landshövdingen och de glömda barnen

För några dagar sedan deltog jag i en konferens som behandlade de glömda barnens livsvillkor. Enligt Hela Människan, som bedriver sitt sociala arbete på kristen grund, växer omkring 280.000 barn upp i hem där det förekommer missbruk. Många av dessa unga människor får inte den hjälp de behöver eftersom socialtjänsten och skolhälsovården saknar tillräckliga resurser.
Landshövdingen Sven Lindgren öppningstalade. Det var ett utmärkt anförande som innehöll många viktiga fakta och intressanta synpunkter. Jag tillåter mig därför att återge några av dem.
Landshövdingen betonade att en konferens om barn i missbruksmiljöer inte bara handlar om barn. Ytterst gäller det hela vårt samhälle: om barnen, om föräldraskapet, om vuxenvärldens ansvar, om samhällets syn på alkohol och droger, om socialtjänsten, om barn- och ungdomspsykiatrin, om jämställdhet mellan kvinnor och män, om solidaritet och medmänsklighet.

Sven Lindgren anlade således ett mycket brett perspektiv. Vill man förbättra situationen för de barn och ungdomar som växer upp i missbruks- och våldsmiljöer går det inte att begränsa sig till enstaka delar. Det är nödvändigt att se till helhet och sammanhang. Genom att fokusera på barnens situation, ansåg landshövdingen, kan vi förhoppningsvis komma åt problem i de sociala relationerna även på andra områden.
Frågorna kring barn i missbruksmiljöer tangerar många slags försummelser. Den fysiska avser alla aspekter av barnets fysiska hälsa och utveckling. Det inkluderar hygien, mat, kläder, möjlighet till vila och sömn, skydd och tillsyn. Den psykiska försummelsen avser bland annat känslomässig likgiltighet samt brist på stimulans och fostran.
Landshövdingen tog också upp de sexuella övergrepp som barn utsätts för. Han betonade att dessa är uttryck för både fysiskt och psykiskt våld.

Talaren kom även in på att det finns ett tydligt samband mellan kvinnomisshandel och barnmisshandel. Också barnen omfattas då tydligt av de bestämmelser som för ett par år sedan infördes i socialtjänstlagen (5 kap 11 §) om brottsoffer:
?Socialnämnden bör verka för att den som utsatts för brott och dennes anhöriga får stöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation?.
Varierande insatser för utsatta barn är av oerhört stort värde. Vi känner väl till att vissa av dem som växer upp i dåliga miljöer får skador som de bär med sig under hela livet. Dessa drabbade får i sin tur barn och tendenser till missbruk och våld kan föras med till de nya familjerna. Det sociala arvets negativa sidor finns uppenbart.
Får inte vuxna med psykiska problem, till följd av sjukdom eller missbruk, hjälp så drabbas också barnen eftersom föräldrarna mår dåligt.
Landshövdingen underströk att olika insatser med en helhetssyn måste till. Det gäller inte minst nu när tillgängligheten på alkohol och andra droger i vårt land påtagligt ökar. Myndigheterna måste samverka. Än viktigare är attitydpåverkan, föreningars och kyrkors arbete samt det personliga ansvaret.
Att landshövding Sven Lindgrens tal mötte respons bland det stora antalet lyssnare kunde man inte missta sig på. Konferenssalen var fylld av representanter för landsting, kommuner, församlingar och föreningar. Många av deltagarna hade politiska förtroendeuppdrag och andra arbetade yrkesmässigt med barn. Alla delade säkert uppfattningen att fler måste göra mer och att det behövs ett fördjupat samarbete mellan myndigheter och ideella folkrörelser.

Debatt: Landshövdingen och de glömda barnen