Youthwashing, likt greenwashing eller pinkwashing, är när företag, eller i detta fall kommuner, framställer något som mer ungdomsvänligt än det egentligen är. Vi ungdomar blir lovade att få påverka men blir i själva verket bara en utsmyckning på ett papper som gör att vuxna kan komma undan med att inte lyssna på oss barn och unga men ändå få det att se så ut.
Ungdomsfullmäktige är upplagt på det sättet att eleverna som läser kursen Samhällskunskap 1 får besök av politiker som ska agera guider i skrivandet av motioner. Sedan börjar utgallringen, först ska eleverna på skolan välja vilka motioner som ska gå vidare, sen ska politiken sortera bort ännu fler och till sist får de fåtal som blir kvar behandlas i kommunfullmäktige.
Det finns dock redan här demokratiska problem. Först och främst är “guidningen” under motionsskrivandet väldigt varierande. Många unga får inte hjälpen de behöver för att skriva motioner som både rör kommunens mandat samt har att-satser som går att godkänna och leder till den förändring de önskar. Alla unga, oavsett om de har skrivit 100 motioner innan eller ingen alls, oavsett både lärare och “guide” de tilldelas måste få samma möjlighet att skriva en motion som går att behandla.
Det är inte slut här, för ofta väljer politiken ut motioner med att-satser som inte går att behandla ändå. Man kan nästan tro att det är för att politiken ska kunna berätta att de inte går att besluta om vilket gör att de rakryggade kan neka alla ungdomarnas förslag, utan utrymme för kritik, för det är precis så det blir. Båda dessa problem hade enkelt lösts av bättre “guidning”, närmare samarbete mellan politiken och lärarna under hela processen så de kan stötta sina elever och inte minst bättre återkoppling till eleverna efteråt om till exempel att-satserna upptäcks vara felformulerade då det ofta är lätt åtgärdat.
Dessutom ser vi svart på vitt att det under de senaste åren inte har varit en enda av ungdomsmotionerna som tagits upp som bifallits i sin helhet, för att inte ens tala om alla de ungdomar som skrivit motioner som inte ens fick komma upp i fullmäktige. Vad tror ni det gör med unga när de lägger ner sin tid, sitt engagemang och sina viktiga erfarenheter i något som sedan bara kastas bort?
Jag vet i alla fall vad det inte gör, det väcker inte ett politiskt intresse, inte heller en glädje av att få känna att man spelar roll och verkligen inte ett hopp på framtiden. Ni tar ungas tid, engagemang och erfarenhet för att sedan kasta bort dem. Det spelar ingen roll hur många gånger ni i talarstolen säger att våra motioner är betydelsefulla eller hur tunga ni påstår att våra röster är, inte heller hur hårt ni trycker på att vi är framtiden, när ni handlar tvärt emot era välvalda ord.
Vi är inte bara framtiden, vi är också här och nu, vi är de enda som vet hur det är att vara ungdomar i vår tid och vi kräver att ni slutar använda oss som prydnad och börjar, inte bara lyssna, utan också agera utefter våra behov, känslor och erfarenheter. Annars kan Ungdomsfullmäktige lika gärna läggas ner.