Kvinnovåldet får inte dras i långbänk

Kvinnovåld. Tre debattörer kräver omgående kortare utredningstider när kvinnor vågar anmäla misshandel. I Kalmar län har den ökat.Foto: Claudio Bresciani/FLT-PICA

Kvinnovåld. Tre debattörer kräver omgående kortare utredningstider när kvinnor vågar anmäla misshandel. I Kalmar län har den ökat.Foto: Claudio Bresciani/FLT-PICA

Foto:

Västervik2006-03-08 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 17 januari 2004 misshandlades en 43-årig kvinna till döds i Mariannelund av sin före detta make. Mannen har dömts i tingsrätten för mord och grov misshandel till livstids fängelse och utvisning. Domen har senare fastställts i hovrätten. Vid tillfället för dödsmisshandeln var mannen villkorligt frigiven efter att tidigare ha dömts till fängelse för misshandel, olaga frihetsberövande, grov fridskänkning, grov kvinnofridskränkning, olaga hot och grov skadegörelse. Hur kunde detta få ske, när vi vet att minst 16 kvinnor i Sverige dödas varje år av en man som de har eller haft en nära relation med? Hur länge ska det här få fortgå?
Enligt färska uppgifter från Rikspolisstyrelsen tar det i Kalmar län i genomsnitt 73 dagar från brottet anmäls tills polisen lämnar över utredningen till åklagare eller lägger ner den i brist på bevis. Det är en ökning med 16 dagar sedan 2003. Om ärendet dras i långbänk är det många brottsoffer som backar och drar tillbaka anmälan. Det är avgörande att utredningen kommer igång snabbt så att vittnesmål och skador kan dokumenteras för att säkra bevisningen.

Våld mot kvinnor har diskuterat mycket under senare år. Trots uppmärksamheten är kunskapen om dessa brott fortfarande otillräcklig. Vi vill gå till roten med problemet. Om liv ska räddas måste vi börja dra slutsatser av misstagen och arbeta förebyggande. Rättsystemet havererar ofta när det gäller denna sårbara och utsatta brottsoffergrupp.
Vi accepterar inte det och kräver att varje gång en dödsmisshandel skett ska en utredning göras för att dokumentera hur ärendet hanterats och utkräva ansvar. I utredningen bör representanter för polis, åklagare, socialtjänst, kvinnojourer och sjukvård ingå. Det dödliga våldet är ofta en kulmen på en längre tids våld. Det betyder att samhället i de flesta fall känt till att kvinnan befunnit sig i en utsatt situation. Det är viktigt att ansvarsfrågan inte schabblas bort. Myndigheterna måste lära av sina misstag. Vi tror att en skärpning bara kan ske genom hård granskning.
Det finns märkligt nog ingen specifik statistik för det dödliga våldet. Om du stryps vid diskbänken av din pojkvän eller av en främling i joggingspåret hamnar du i samma statistik. Vi kräver att det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer ska kartläggas noga. Det görs inte i dag och det är svårt att få fram uppgifter och göra analyser. Varje år ska en rapport presenteras "Bokslut över dödligt våld mot kvinnor i nära relationer" i vilken morden från föregående år redovisas tillsammans med utredningarnas slutsatser. Det blir ett bokslut för rättsamhället och en vittnesbörd om att vi aldrig får ge upp kampen.
Våld mot kvinnor ses ofta som en jämställdhets- eller "kvinnofråga". Vi menar att det först och främst är en fråga om mänskliga rättigheter. Därför kräver vi omgående kortare utredningstider när kvinnor vågar anmäla misshandel. Och det ska på allvar börja betraktas som ett misslyckande för rättsstaten när en kvinna dödsmisshandlas. Samma misstag får inte göras gång på gång. Därför behövs utredningar och årliga bokslut över dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Sverige ska vara en rättsstat - även för kvinnor. Det är tragiskt att vi år 2006 måste kräva detta självklara i "världens mest jämställda land". Sverige behöver en ny regering och en ny rättspolitik. Nollvision när det gäller våld mot kvinnor är det självklara målet för vårt uppdrag.
DEBATT
 Artikelförfattarna är folkpartister. Tina Acketoft är jämställdhetstalesman. Johan Pehrson är riksdagsledamot och ordförande i justitieutskottet. Sverker Thorén är riksdagsledamot Kalmar län.