Kremls tvetydighet från Kosovo till Kaukasus
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den albanska regeringen i Pristina vill ha full självständighet. Regeringen i Belgrad är i princip redo att ge Kosovo allt utom full självständighet.
Ahtisaari säger själv att inga framsteg gjorts. Med tanke på de problem EU haft på forna Jugoslaviens territorium sedan början av 1990-talet kan det då uppfattas som något märkligt att unionens samordnare för Balkanpolitiken, österrikaren Erhard Busek säger att det slutar med ett oberoende Kosovo. Förklaringen skulle då vara att de uttalanden som görs i Belgrad och Moskva om omöjligheten av och konsekvenserna av självständighet för Kosovo bara skulle vara ett spel inför hemmapubliken, att de egentligen håller med USA som anses ha bestämt sig för ett oberoende Kosovo.
Frankrike, Storbritannien, USA, Tyskland, Italien och Ryssland ingår i en "kontaktgrupp" för Kosovo. Frågan är vilken press de tillsammans och enskilt kan lägga på parterna.
De fem förstnämnda länderna har ett intresse av att det nuvarande destabiliserande dödläget bryts. Det har Ryssland bara om Serbien anser sina intressen tillgodosedda. Annars föredrar Ryssland samma oklara läge i Kosovo som råder i utbrytarregioner på Sovjets forna territorium.
Det är uppenbart att konflikterna i Abchazien och Sydossetien i Georgien, om Nagorno Karabach mellan Azerbajdzjan och Armenien och om en rebellisk landsremsa mellan Ukraina och Moldavien utnyttjas av Ryssland för att utöva inflytande i det som kallas "nära utlandet".
I samband med en presskonferens 31 januari kopplade president Vladimir Putin Kosovofrågan till dessa konflikter.
Putin uttalade sitt stöd för Serbiens territoriella integritet och manade till en lösning acceptabel för ledarna i både Pristina och Belgrad. Men han antydde samtidigt att om västmakterna låter Kosovo helt kasta loss från Serbien så har Moskva i konsekvensens namn rätt att erkänna utbrytare på Sovjets gamla territorium. Utbrytare som gillar Ryssland.
Putin gick längre än så. Han drog en parallell mellan Lettland och den uppgörelse EU förhandlade fram när Makedonien höll på att hamna i inbördeskrig mellan etniska albaner och etniska slaver.
I Lettlands huvudstad Riga är 60 procent av befolkningen etniska ryssar, enligt Putin. Han tycker att de borde ha samma rätt till representation i offentliga institutioner utifrån sin befolkningsandel som albanerna har i Makedonien.
USA och EU anser att Kosovo är ett specialfall. Ryssland anser att principerna för en lösning där måste kunna tillämpas generellt.
Det är en respektabel ståndpunkt. Om det inte vore för misstanken att Kreml föredrar den oklara situation som nu råder, därför att olösta konflikter ger Kreml möjlighet att gå in och manövrera till vad man uppfattar som sin fördel. Och den tenderar att se ut på ett sätt Rysslands grannar i väster inte tycker är förenliga med strävan efter demokrati och gott grannelag. (SNB)