Kremls misslyckanden som imperiebyggare
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Trots 1990-talets ekonomiska svängningar och politiska osäkerhet fanns redan då en stark trend att skapa ett nytt maktblock på ruinerna av Sovjet. Under Vladimir Putin har Ryssland uppenbart viljan att etablera sig på den globala scenen av egen kraft och med stöd av Ukraina och Vitryssland.
Men även ryska iakttagare konstaterar att utvecklingen inte varit gynnsam för imperiebyggarna i Moskvas Kreml.
I Ukraina har man schabblat svårt. Man har stött sig med människorna i västra delen av landet, från huvudstaden Kiev och bort mot polska gränsen. Här är man av historiska skäl mera skeptisk till Moskva än människorna är i de södra och östra delarna.
Den falang inom den ryska regimen som skyller utvecklingen i Ukraina på väst tycks ha stöd i den egna befolkningen. Enligt en opinionsmätning anser 53 procent av ryssarna att demonstrationerna som ledde till omvalet 26 december inte var spontana, utan en följd av ett försök att ändra ett valresultat. Bara 14 procent av ryssarna tror att protesterna berodde på att det fuskats tidigare.
Med sådana klyftor mellan förmenta broderfolk lär det dröja innan Moskva kan räkna med starkt stöd i Ukraina för närmare politisk samverkan. Ukraina lär behöva tid att hela sina egna sår.
Men Kremls misslyckande kan vara än större i Vitryssland. Detta land har både av sina egna invånare och omvärlden uppfattats stå närmare Kreml än någon annan före detta sovjetrepublik. Men i Rossijskaja Gazeta, den ryska regeringens officiella tidning, har Vitrysslands ledare Alexander Lukasjenko och Moskvas hittillsvarande tolerans av honom framställts som ett hot mot ryska intressen.
Den 16 oktober genomfördes parlamentsval i Vitryssland och samtidigt en folkomröstning som i strid med nuvarande grundlag tillåter Lukasjenko att ställa upp för en tredje presidentperiod år 2006.
I Rossijskaja Gazeta påpekar Sergej Karaganov, medarbetare vid en rysk tankesmedja, att Vitryssland måste vara det bästa landet i världen ? där finns ju ingen opposition! Valobservatörerna från Oberoende staters samvälde fann inget fel med ett val där oppositionen inte fick en enda plats i parlamentet.
Det är bitande ironi, mot regimen i Minsk, och kritik av hur Moskva förhåller sig till den.
Att Putin inte gillar Lukasjenkos person och politik anses klart. Men Lukasjenko har fått hållas. Bland annat därför att det med honom inte är någon risk för att Vitryssland skulle vilja eller kunna fördjupa förbindelserna västerut.
Men Sergej Karaganov anser att Ryssland i sitt eget intresse borde få Lukasjenko att inte ställa upp för en tredje presidentperiod. Hans styre är så utmanande att väst börjar lägga sig. Hans politik är sådan att Vitryssland blir som Kuba eller Nordkorea.
Om Putin enligt detta förslag lägger sig i Vitrysslands affärer blev det nog bättre betyg än i fallet Ukraina. (SNB)
Utrikeskrönika