DEBATT: Kraftigt stöd för jämställda löner

Det fanns säkert de som höjde på ögonbrynen över Landsorganisationens, LO:s, radikala grepp att i den kommande avtalsrörelse kräva ett större löneutrymme för kvinnodominerade områden. Några trodde säkert att kravet bara hade stöd hos några löneansvariga i LO-huset och att det inte hade en bred förankring hos medlemmarna.
Den undersökning som LO presenterade häromdagen visar att tvivlarna hade fel. Det finns ett starkt krav från de flesta löntagare att de osakliga löneskillnaderna mellan kvinnodominerade och mansdominerade branscher ska minska.
Hela 86 procent av löntagarna menar att löneskillnaderna mellan dessa branscher är för stor. Rapporten visar också att en klar majoritet, 71 procent, anser att de mer välbetalda bör stödja arbetstagare med lägre inkomster.

Detta låg till grund för att samtliga 15 LO-förbund, även mansdominerade, enades om en modell som omfördelar till kvinnodominerade avtalsområden. LO:s avtalskrav innehåller ett särskilt löneökningsutrymme, en så kallad jämställdhetspott, på 205 kronor i månaden som tillfaller avtalsområden i proportion till andelen kvinnor inom avtalsområdet som tjänar mindre än 20 000 kronor i månaden.
Insikten om behovet att förändra den starkt könssegregerade svenska arbetsmarknaden är således stark. Det är inte bra att det finns typiska mansjobb och typiska kvinnojobb. På kvinnodominerade områden är dessutom arbetstiderna sämre, lönerna lägre, anställningarna otryggare och i många fall arbetsmiljön sämre. Det drabbar inte bara kvinnor utan också män i dessa branscher.
Vem bär ansvaret för den uppdelade arbetsmarknaden? Det yttersta ansvaret bär naturligtvis Sveriges arbetsgivare. Det är arbetsgivarna som sätter lönerna. Arbetsgivarna har ju hittills visat ett större engagemang för att belöna manliga direktörer än att satsa på de lägst avlönade - nu är det upp till bevis. Det vore välkommet att de visade mindre motstånd mot att höja de lägsta lönerna och koncentrerade sig på att hålla tillbaka de högsta lönerna.
Nu tar vi första steget. Kvinnor är inte bara diskriminerade och lågavlönade utan ofta också felavlönade. Det finns ett orimligt samband på arbetsmarknaden: Ju fler kvinnor som arbetar i en bransch desto lägre är deras relativa lön i jämförelse med mansdominerade branscher.
Det finns inga rimliga förklaringar till att det är så. Det gäller arbeten som är tyngre, mer ansvarsfulla, med obekvämare arbetstider och med krav på längre utbildning. Trots det har de lägre genomsnittslön än manligt dominerade yrken.
Det kommer att ta många år innan Sverige kan kalla sig ett jämställt och rättvist land. Med medlemmarnas krav i ryggen går vi nu in i avtalsrörelsen på allvar. Alla ska ha rätt lön - oavsett kön. (SNB)

Debatt: Kraftigt stöd för jämställda löner