"Köttbullarnas förbannelse för Sverigebilden"
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad Olle Wästberg menar med köttbullarnas förbannelse är att köttbullar i sig kan vara goda men att de i dag i allt mindre utsträckning representerar modern svensk mat. Bilden av Mat-Sverige har på många sätt breddats och det som nu är modern svensk mat är rätt annorlunda mot för bara något decennium sedan.
Svenskar utomlands odlar lika väl som andra utlänningar sina egna mattraditioner - särskilt om de bott en längre tid utomlands. Det blir sill, köttbullar och snaps. Matvalet skänker oss svenskar en hemlandskänsla. Men, som Olle och Inger Wästberg skriver, går ofta amerikanska IT-människor förundrade och hungriga från matbordet om de serverats fläskkorv och rotmos.
Vad är då svensk mat frågar sig paret Wästberg. Kåldolmar kommer från Turkiet. Det är inte själva rätten som är det svenska, utan oftast dess smaker och ingredienser. Mästerkocken Tore Wretman gjorde kåldolmar med kycklingconfit och det går att göra kåldolmar med skaldjur. Dill är något de flesta identifierar med svenska smaker och går att använda i oväntade sammanhang. Pressgurkan är också mycket svensk liksom fänkål, menar kocken David Johansson, som arbetat i det svenska residenset på Park Avenue. Sill känns som väldigt svenskt och nordiskt men i New York är det också judisk mat.
Paret Wästberg berättar också om hur olika svenska och amerikanska gäster kan uppträda. Tidigare USA-ambassadören i Stockholm Lyndon L Olsson (han besökte under Sverigesejouren också Västervik betraktade det som närmast obegripligt att när han bjöd till sig en grupp svenskar till klockan 19 och tittade han ut genom fönstret en minut före 19 så står de där allihopa ute i kylan och väntar.
I New York händer det inte sällan att den siste amerikanske gästen kommer en timme senare än den förste. Bordsplacering bör då undvikas. Ibland tar en inbjuden gäst med sig en kollega eller vän. I Kina är det inte ovanligt att en inbjuden chef tar med sig hela sin avdelning, vilket gör att mottagningar är att föredra framför middagar med bordsplacering.
Inger och Olle Wästberg berättar vidare i sin bok hur amerikanen beter sig på restaurang. Amerikanen verkar ha mer bråttom än andra. Ett amerikanskt synsätt är att har man betalt för sig har man all rätt i världen att från restaurangen i en doggy-bag ta med sig överbliven mat. Det sker kanske inte så ofta i Sverige. En gäst kan också - det har vi aldrig upplevt - bett att i stället för serverad mat få en omelett gjord på bara äggvitor.
Svensk industris paradgrenar timmer och järn har nu kompletterats med IT och bioteknik. När Sverige tar steget från pappersmassa till bioteknik, från dragspel till rockmusik har också matkulturen följt med. Ärtsoppan och köttbullarna har ersatts av modern gastronomi.
Vår egen erfarenhet säger oss att ibland kan husmanskost vara den högsta matnjutningen. I Reykjavik bjöd vi ledningen för fiskrestaurangen Sturehof på isländsk husmanskost med fårskalle och surhaj. Gästerna sade sig aldrig i sitt liv ha ätit så god mat - så kan det också vara.
KOLUMNEN
Bertil Jobeus