Konsthallens onämnbara pinsamhet
Bidragsfinansierad. Henrik Teleman och Virserums konsthall provocerar sina politiska välgörare. Foto: PRESSENS BILD
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vad har politikerna med detta att göra? kan man fråga sig. Ja, vore det inte för att de bidrar med pengar till konsthallens verksamhet hade de förvisso varit ute i ogjort väder. Men eftersom de nu håller etablissemanget under armarna, har de funnit skäl att offentligt ta till orda på både en och två punkter. Dels tar de avstånd från det, försiktigt uttryckt, puerila namnvalet för utställningen, dels säger de ifrån om att konsthallen uppenbart tvivelaktigt använder regionförbundet och Hultsfreds kommun som dragplåster för utställningen.
Regionförbundets ordförande Anders Åkesson klargör att det inte är fråga om att legitimera enskilda projekt vid konsthallen. Stödet till konsthallen har formen av ett generellt bidrag för den löpande verksamheten. Språkbruk av det slag som konsthallen nu använder sig av vill regionförbundet inte förknippas med.
Och hur bemöter de ansvariga kritiken från de politiska mecenaterna? Ja, VT ställde frågan och kunde förmedla bilden av den gapskrattande chefen Henrik Teleman. Budskapet är väl tydligt nog.
Det gör inte reaktionen från de utskrattade mindre begriplig och motiverad. Bidragspolitikerna har av förklarliga skäl behov av att markera inför skattebetalarna. För Anders Åkesson lär det kännas särdeles påtagligt, ifrågasatt som regionförbundet är till själva sin existens. Att riskera att uppfattas som medfinansiärer av sexuella snaskigheter är knappast vad regionförbundets politiker helst önskar sig.
Regionförbundet har ju inga egna pengar att skyffla runt till mer eller mindre behjärtansvärda/diskutabla ändamål. Inte en krona. Varje beviljat bidrag är godtyckligt plockat ur skattebetalarnas kassor. Då gäller det också att kunna motivera bidragsmiljonerna inför dem som - utan egen talan - uppoffrar sig.
När Henrik Teleman gapskrattar åt Anders Åkesson och underförstått uppmanar honom att knipa käft, begriper han möjligen inte vad han i själva verket gör. Han hånskrattar alla de skattebetalare vars pengar han inkasserar upp i ansiktet.
Ville han slippa kritik och synpunkter från samvetsplågade politiker kunde han ju avböja det offentliga stödet. Då kunde han helt obetaget be varje politiker, som ville lägga sig i, flyga och fara. Genom att ta emot bidragen köper han i stället den politiska maktens bevågenhet. Frånsidan av den kulturpolitiska legitimitet det möjligen kan ge åt affärerna, är det beroende man obönhörligen försätter sig i.
Precis som så mycket annat får den verksamhet som konsthallen i Virserum representerar sitt värde av att den har en publik, som är beredd att byta värde mot värde, det vill säga att ur egen fick betala för saluförda tjänster och nyttigheter. Det är på detta fundament som verksamhetens existensberättigande vilar.
Bidrag från regionförbundet och andra offentliga aktörer styrs av andra, mindre relevanta mekanismer, i klartext den politiska korrekthetens. Den proklamerar att bidrag till exempelvis kulturetablissemang är en offentlig angelägenhet, och den frågar inte efter om det finns en publik som frågar efter det understödda.
Men, strängt taget, på vilka bärande grunder är Telemans kommers mer kvalificerad för skattebetalarnas stöd än järnhandlare Perssons eller skohandlare Johanssons?
Om villkoren för de senare också finge gälla för den förre, skulle regionförbundets politiker inte heller behöva generas av att denne marknadsför "råknull".