Konsthallens onämnbara pinsamhet behövs!
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Regler, skrivna eller oskrivna, måste finnas i ett fungerande demokratiskt samhälle.
Uppfostran handlar mycket om att förmedla hur man ska fungera och agera i situationer men förväntas hamna i. Utbildningar ger oss kunskap om hur vi ska eller bör handla i vårt yrkesliv och privatliv. Allt det här innebär att vi måste välja bort mycket av det som vi i och för sig skulle kunna göra. Detta är nödvändigt. Vi kan exempelvis inte, bara för att testa, köra bilen på fel sida eller ha lite kul med maskinen vi är satta att sköta. Faran är att vi kan få för oss att detta är det enda sättet att leva och reagera. Förändringar sker dock hela tiden, både tekniskt och mentalt, såväl privat, i yrkeslivet som i samhället. Därför är det viktigt att hela tiden vara medveten om och se till hålla liv så mycket som möjligt av insikten om, och förmågan till, att ompröva och hitta nya lösningar. Det vi kallar att vara kreativ.
Konst och kultur är till för att hålla denna kreativitet, och därmed beredskap för förändringar, vid liv. Att hela tiden se okonventionellt på tillvaron, provocera, ifrågasätta, vända upp och ner på etablerade "sanningar". Fråga sig "varför inte tvärt om". Och så vidare.
Samhällen och ideologier såväl till vänster som höger har försökt att styra kulturyttringar med förödande resultat både för enskilda och hela samhällen. I ett friskt samhälle är konsten fri. Begränsningar finns dock hela tiden, inte minst ekonomiska. Möjligheten är då att anpassa sig och producera sådant som någon är villig att finansiera.
Men är det att stå fri?
Även företagsledare poängterar att förutsättningen för överlevnad i en hårdnande konkurrens, inte minst internationellt, är kreativa människor och medarbetare. I ett framsynt samhälle är det nödvändigt att se till att det finns en fri, obunden mångfacetterad och aktiv kultur. För samhällets ekonomiska och mentala hälsa är det alltid en god investering att utan inblandning stödja och göra konsten tillgänglig för så många som möjligt.Svar:
Mot Jan Wibergs resonemang om behovet av kreativitet och konstnärlig frihet finns inte mycket att invända.
Men hur kan konsten bli mindre fri av att ha en publik, som tar den till sig, än att vara beroende av statsmaktens finansiella välvilja?
BREV TILL LEDARSIDAN