Kommunkommersiella projekt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En vecka senare meddelas i VT att kommunen och Holidayintressenterna genomfört en omfattande rockad vad gäller projektengagemangen. Nu skall Holidayclub-gänget själva stå för Marenbanan kostnad för cirka 70 miljoner, medan kommunen bekostar anläggandet av en tillkommande så kallad multihall vid Gertrudsvik. Även multihallen skulle gå på cirka 70 miljoner.
Till dessa två storprojekt skall vishuset adderas, till en okänd kostnad. Dock har Gunnar Boman meddelat att detta hus inte skall kosta kommuninvånarna ett öre. Inget ont om Gunnar Boman men godtar vi gällande uppskattning, att enbart vishuset kommer att medföra en årlig nettoökning till kommunen om 150 000 till 200 000 besökare innebär detta 400-540 personer per dygn, dag ut och dag in, juldagen inräknad. Mycket visor blir det! Som jämförelse rymmer en fullsmockad Bryggaren i samband med den nu aktuella nyårsrevyn 342 personer.
Inget ont om Harald Hjalmarsson heller, men vilken beläggning och vilka intäkter har han då ställt mot investeringen i den multianläggning som skall ha en angiven kapacitet för 3 000 besökare, samtidigt?
Det är självklart att om ett projekt är helt privatfinansierat kan ingen, utanför detta, ha synpunkter på vare sig projektekonomi eller sifferexercis. Är å andra sidan kommunen engagerad har kommuninvånarna, i egenskap av skattebetalare och arbetsgivare för politiker och tjänstemän, rätt att få klart för sig hur de konkreta sifferbeskeden ser ut och detta innan namn skrivits under kontrakt, mark exproprierats, eller spade satts i jord.
I min tidigare yrkesutövning har jag sett för mycket av kommunkommersiella projekt, vilka legat på gränsen till det olagliga, bland annat vad gäller konkurrensneutralitet. Eller som blivit monument över hur den kommunala beslutsamhetens glada fartblindhet resulterat i kranka efterdyningar i form av en långvarig belastning på den kommunala ekonomin.
Det nu skrivna skall absolut inte uppfattas som att jag är emot exploateringar i min hembygd. Endast att projekt som inte förbereds, åtföljs av och presenteras i form av realistiska, konkreta och tydliga kalkyler löper risk att leda till anklagelser för underlåtenhet mot dem som från kommunens sida medverkat, om det hela skulle gå snett. Detta för att inte tala om den besvikelse och bitterhet hos dem som får betala, respektive hos sådana som blivit av med sina egendomar, exempelvis vid Maren. Och i så fall, vad händer med ortens varumärke?
Jag efterlyser med denna skrivning en genomgång av de aktuella projekt där kommunen är inblandad och bestående av:
Grundlig projektbeskrivning.
Kostnads-/intäkts- och konsekvensanalys.
Redogörelse i siffror av ansvarsförhållanden mellan kommunen och inblandade parter.
Plan för markfrågorna utifrån eventuella krav på en expropriering liksom den lika viktiga planen för ett återförande till dem som utnyttjat den tidigare marken och där ett projektutnyttjande av olika orsaker inte kommit till stånd.
Genomförandeplan.
I den ordningen, ingen annan. Därtill med allt presenterat för oss läsare på ett sådant sätt att vi får ett någorlunda begrepp om vad som egentligen är på gång.
Med detta emotses inte endast kommentarer från er ansvariga, utan även att ni stannar upp och tänker efter. Före. För sent är alltid för sent.
Som ett helt fristående tillägg upprepar jag att vården av de åldringar som var med och byggde upp vårt samhälle är bedrövligt eftersatt.
DEBATT
Bo A E Johansson, Västervik, är fri debattör.