Kommunisterna och demokratin
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag skall nedan med källanvisningar återge några citat från vinterkriget och baltflykten över Östersjön 1944 liksom ett par hyllningsrader till Stalin. Ledande vänsterpartisters tal om att partiet inte behöver skämmas över sin historia och att partiet alltid befunnit sig i främsta ledet som demokratins försvarare är ? milt uttryckt ? ren historieförfalskning.
Finland och de svenska kommunisterna. Den 30 november 1939 anföll Sovjetunionen Finland. Detta självklara faktum har ryska militärer, historiker och myndigheter erkänt. Kommunisterna påstod att Sovjetunionen förde ett nationellt försvarskrig och att Finland oprovocerat anfallit sin fredliga granne. I gränsbyn Terijoki tillsatte Stalin den 2 november en lydregering under den Moskvautbildade finske kommunisten Otto Wille Kuusinen.
Här några citat ur den kommunistiska tidningen Ny Dag. Den 2.12.1939: ?Röda armén vet att den i finska arméns led har tiotusentals vänner och bakom denna armé hundratusenden, arbetare och bönder, som otåligt väntar på röda arméns ankomst?. Den 4.12. manade tidningen den svenska regeringen att erkänna den ?demokratiska folkregeringen? Kuusinen. Den 4.1.1940 skrev Hilding Hagberg som senare blev partiordförande följande om folket i svenska Norrbotten:? Det kommer inte att betrakta Kuusinens Finland som en dålig granne utan en bättre granne än Mannerheims Finland.? Den 20.3.1940 skrev Set Persson som i krigets slutskede var riksdagsman och under åren 1946 - 50 borgarråd i Stockholm att det var Finland som börjat kriget med kanoneld mot Sovjet den 26 november.
Karl Molin skriver i sin bok ?Hemmakriget? på sidan 123 följande: ?Ett nyligen återfunnet protokoll från ett centralkommittémöte i SKP 1940 visar att det inom partiets ledning fanns de som kände sig stå inför en revolutionär situation och att i ett av debattinläggen utvecklades det perspektivet i vändningar som inte kan förstås som annat än förväntningar om att de svenska revolutionärerna skulle få hjälp av Sovjetunionen.?
Baltikum och de svenska kommunisterna. Sommaren 1940 annekterade Sovjetunionen brutalt de baltiska staterna sedan de av ryssarna insatta marionetterna ?anhållit att länderna skulle få bli medlemmar av Sovjetunionen?. Några citat ur Ny Dag. Först 17.6.1940: ?Röda armén hälsas med blommor och bifallsrop. Nu väntas regeringar som återspeglar folkviljan. De nya trupperna har börjat marschen in och hälsas med begeistring av de arbetande massorna i resp. länder som alltid förstått att folkens fred och välstånd i Baltikum måste byggas på ärligt samarbete med Sovjetunionen.? 22.6.1940: ?Röda fanor vajar på Tallinns slott. Demokratisering även i Estland. Den stora demokratiseringsvågen i de baltiska randstaterna har nu nått Estland. Massdemonstrationer och glädjemanifestationer över den nyvunna friheten pågår i både Litauen och Estland.?
Sedan ryssarna efter den tyska ockupationen på nytt trängt in i Baltikum flydde 30.000 ester och 7.000 letter till Sverige under svåra strapatser. Många drunknade. Den kommunistiska pressen hetsade mot flyktingarna. Ny Dag -redaktören Gustav Johansson 24.9.1944: ?De nyttiga människorna i Baltikum, arbetarna, bönderna och de framstegsvänliga intellektuella stannar kvar i sina befriade hemländer för att bygga starka socialistiska demokratier. Det värdefulla folket stannar kvar men det fascistiska patrasket kommer till oss.? 27.9.1944: ?Finlands och Baltikums quislingar uppenbarar sig i täta skaror.? 19.10.1944 reportage i Ny Dag av Sixten Rogeby: ?Det är ett minimikrav på vanlig anständighet mot de estniska och lettiska folken att dessa pestråttor i varje fall inte tillåts fritt trava runt och sprida sin nazistiska lögnpropaganda omkring sig.?
I en artikel i denna tidning den 7.10.1998 citerade jag de nazistiska respektive kommunistiska hyllningarna till Hitler och Stalin och då främst vid deras död. Mina två utvalda citat här gäller bara Stalin. Hilding Hagberg vid Stalins död i mars 1953. Källa: Staffan Skott ?Liken i garderoben?, sid 92-93: ?Kamrat Stalin är död. Bittrare budskap kan inte ges någon kommunist. Sorgens dok breder ut sig över det omätliga Sovjetlandet, över Europas folkdemokratier över det väldiga Kina, det blödande Korea, det sargade Vietnam, över många hundratals miljoner hem i den kapitalistiska och koloniala världen. Det finns inget mått som kan mäta denna sorg.?
Hagbergs avslutande ord lyder: ?Stalins verk symboliserar allt vad människornas bästa andar format i sina drömmar och velat skapa i sin kamp.?
Ledaren i den kommunistiska tidskriften ?Vår Tid? i samband med Stalins 70- årsdag 1949. I två korta stycken får man in Stalins namn åtta gånger. Källa: Jörgen Hermansson:? Kommunism på svenska? (obs frågetecknet) sid.133: ?De kommunistiska partiernas mål är att vara sin läromästare värdiga. Vi läser Stalin, vi lyssnar till Stalin och vi lär genom Stalin. Sådant är kommunisternas förtroende för Stalin över hela världen. Stalin, det är Sovjetunionen, Stalin, det är partiet, Stalin, det är den proletära internationalismen, Stalin, det är freden.?
DEBATT
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofi magister i bland annat historia och statsvetenskap.
Carl-Erik Bladh, Gamleby, är filosofi magister i bland annat historia och statsvetenskap.