Kommunismens miljontals offer

Västervik2007-01-26 00:25
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Förintelsens minnesdag den 27 januari uppmärksammas allt mer. Så sker utomlands och i ett antal av landets kommuner. Som statsminister tog Göran Persson berömvärda initiativ för att sprida kunskap om de brott mot mänskligheten som skett i nazismens namn. Forum för levande historia ansvarar numera för forskning och pedagogisk presentation kring det ohyggliga som skett.
Under ett antal år har det förts diskussion om att det undersökande uppdraget bör breddas till att även gälla andra former av utrensningar, mord och avrättningar. Förintelsen med sitt industriella och systematiserade mördande är ett oerhört mörkt inslag i vår europeiska 1900-talshistoria. Men de slavläger, den godtyckliga förföljelse och de vidrigheter som skett i så kallade folkrepubliker är också en dödskallegrinande uppvisning i brutalitet.
Rätt energiskt har det från vänsterhåll velat undvikas att koppla samman diktaturens röda stjärna med nazismens hakkors. Sveriges efterkrigstidshistoria är bitvis också en uppvisning i underdånigt hukande inför den mäktiga grannen i öster som höll många av Öst- och Centraleuropas kulturländer i ett kvävande järngrepp.

Men med en Alliansregering och maktskifte i landet kan faktiskt en mycket tydlig förändring nu noteras. Redan i Fredrik Reinfeldts programförklaring och den efterföljande budgeten fanns skrivningar om att även kommunismens brott skall utredas. Den 21 december fattade regeringen beslut om att ge Forum för levande historia tilläggsuppdrag.
Journalisten Kaa Eneberg har utsetts att ingå i styrelsen. Hon är särskilt väl lämpad då hon i böcker och inslag beskrivit de ohyggliga öden som drabbade de så kallade Kirunasvenskarna. Personer som under 1920- och 30-talet sökte sig till Sovjetunionen för att där möta vad man hoppades vara ett kommunistiskt framtidssamhälle men istället fick uppleva den tillvaro med fattigdom och utrensningar som följer i denna ideologis spår.

Förintelseförnekarna har fått det allt svårare. I några länder handlar det om ett svårt brott. Judeföraktet lever dessvärre kvar. Men internationella hatmöten som det som genomfördes i Iran för en tid sedan uppmärksammas och utsätts numera för en allt skarpare internationell avsky. Med rätta!
Det initiativ som tagits att ge Forum för levande historia ett fördjupat ansvar kan förhoppningsvis medföra att kommunismens brott inte längre hanteras så lättsamt och revolutionsromantiskt som hittills skett. Historiskt handlar det om åtskilliga miljoner offer. Allt från människor i Ukraina som utsattes för medveten massvält, till intellektuella, likt Vaclav Havel, som fängslades för att de skrivit eller läst enligt myndigheterna fel sorts böcker, till människor som avrättats för sin politiska eller religiösa övertygelses skull.

Det har varit lika trist som långdraget att få till stånd att forskning kring folkmord och förtryck inte endast inskränks till det fruktansvärda som skedde under Förintelsen utan att även andra våldets ideologier uppmärksammas. Regeringens beslut den 21 december är mycket välkommet.
Kampen för människovärdet behöver ständigt föras. Ideologier som istället för individer av kött och blod - med egna erfarenheter, drömmar och berättelser - ser ansikts- och konturlösa kollektiv har alltid lättare än andra att döda någon i namn av sin lära. Samexistens och samförstånd bygger på ömsesidig respekt. Men att vi också lyfter upp historiens spegel. I den ser vi Förintelsens utrotningsugnar. I den ser vi också Gulag. (SNB)
DEBATT
Hans Wallmark är riksdagsledamot för moderaterna och ingår i kulturutskottet och konstitutionsutskottet. 
Läs mer om