Kerry på toppen     vart bär det nu hän?

Västervik2004-08-02 01:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Demokratiska partiet har nu officiellt utsett senator John Kerry till sin presidentkandidat. Det är nog inte fel att beteckna det tal Kerry höll som en höjdpunkt i Kerrys politiska karriär, både känslosamt och sakligt upplysande, med hårda angrepp på president Bush och samtidigt en fokusering på det som förenar USA. .
Frågan är nu om Kerry kan stanna på topp, nå nya höjdpunkter. Det behövs. I ett par veckor har strålkastarljuset varit riktat på Kerry, en första förutsättning för att nå ut med budskapet om presidentkandidatens personlighet och om sakfrågorna. Det har gått bra. Men nu lämnar Kerry och hans parhäst senator John Edwards de jublande aktivisterna i Boston för att dag ut och dag in möta väljarna, massmedierna     och republikanerna.
President George W Bush är känd för att önska en semestervila längre än de flesta andra amerikaner har rätt till och råd med. I år lär det hur som helst inte bli särskilt mycket fritid för Bush, inte ens när han är på ranchen i Crawford, Texas.
Republikanerna torde inte sörja att de börjar lite i underläge. De räknar med att ta initiativet i god tid före sitt konvent i New York i början av september. De framställer Bush som en bättre ledare, framförallt i kriget mot terrorismen, och de varnar för Kerrys inrikespolitiska program.
I så kallade värdefrågor anklagas Kerry för att försöka inta två åsikter samtidigt. Han är således emot dödsstraff     utom för terrorister. Han är för fri abort, men anser att livet börjar vid befruktningen, en ståndpunkt han då delar med abortmotståndarna. Han är emot att homosexuella får gifta sig, men tycker att frågan kan besvaras av varje delstat (som det är nu).
På anklagelserna om oklarhet svarar Kerry att är det inte bättre att ha en president som ser komplexiteten i en komplicerad värld än en som inte gör det     och därmed på falska grunder för amerikanska folket ut i krig. Han lovade att USA under honom skulle återgå till principen att inte föra krig för att man vill det, utan för att man måste. Huruvida det var nödvändigt att störta Saddam Hussein på det sätt som skedde är ju omtvistat.
Kerry säger att han vet hur Irakfrågan ska hanteras. Han skulle till skillnad från Bush kunna förmå bundsförvanterna att axla en större del av bördan, både sända soldater och betala mer. Så de som kallar sig vänner av USA vet vad som väntar om Kerry vinner.
Som president tänker jag återställa respekten för Vita huset sade Kerry i Boston. Det var ett eko från förra valrörelsen. Då var det republikanerna som mobiliserade mot Bill Clintons sätt att smutsa presidentämbetet genom sitt kärleksliv. Nu skulle bristen på respekt handla om sakfrågor, hur vicepresident Dick Cheney skrev om miljölagen i hemliga samtal med miljösmutsare, hur försvarsministern Donald Rumsfeld inte lyssnat på militärens råd i kriget mot terrorismen och justitieministern John Ashcroft tummat på grundlagen.
Kerry skulle kanske kunna få mindre omstridda ministrar. Men hur behålla jobben i USA, bredda sjukförsäkringen och bevara pensionssystemet? Här är även supermakten USA utsatt för ekonomiska restriktioner, en global utveckling och demografiska trender man inte kan gå emot utan att göra stora förluster totalt sett.
Var ska pengarna tas till nya reformer? Till 40000 fler soldater? Kerry vill åter höja skatten för dem som tjänar mer än 200000 dollar (1,5 miljoner kronor) om året men det lär inte räcka eftersom medelklassen inte ska betala mer och småföretagen få sänkt skatt.

Kerry vill optimistiskt blicka framåt. Men när det gäller resurserna att klara av allt han vill åstadkomma blickar han och hans parti bakåt, till Bill Clintons 90-tal när statskulden minskade och jobben blev fler. Pinsamt för Kerry, men även för den nuvarande presidenten, är att den som lade grunden för 90-talets goda utveckling för USA, hemma och utomlands, hette George Bush. Hans i backspegeln kloka politik verkar ingen nu vilja veta av. (SNB)
Utrikes