DEBATT: Kärnkraften ett globalt energikomplement

Den 2/12 publicerade VT min debattartikel med rubriken "Global kärnkraftsutbyggnad bra för miljö och säkerhetspolitik." Den 5/12 kom ett gensvar från Eia Liljegren-Palmaer, vice ordförande i Folkkampanjen mot kärnkraft/kärnvapen. Hon gör i sin artikel en del märkliga uttalanden som måste bemötas. L-P skriver att det inte pågår någon snabb utbyggnad av kärnkraften någonstans, att vi kan bortse från de planerade kärnkraftsverken för de har funnits sedan 1957 när Storbritannien tog sitt första kärnkraftverk i drift och att det inte finns minsta belägg för att det verkligen blir en kärnkraftsutbyggnad.
Uppvaknandet om kärnkraftens viktiga och absolut nödvändiga komplement till andra energikällor - och som viktigt inslag i säkerhetspolitiken - har i Europa huvudsakligen skett under det snart gångna året. Bidragande orsak till omprövning av synen på kärnkraftens betydelse i flera europeiska länder har varit rädsla för ett alltför ensidigt beroende av den ryska gasen. Utvecklingen i Ryssland går i auktoritär riktning och att gasen kan användas i politiskt syfte visar inte minst stoppen av gas till Ukraina och Georgien under detta år. Ryssland exporterar gas men bygger ut den egna kärnkraften.

Utbyggnaden och den intensiva planeringen av nya reaktorer i Asien måste rimligen vara belägg för fortsatt kärnkraftsutbyggnad. Forsknings- och utvecklingsarbetet med hittills goda resultat måste givetvis syfta till att bygga nya reaktorer med bättre säkerhet och energiutvinning . I både Japan och Sydkorea sker en tydlig prioritering av kärnkraften framför fossila bränslen. I Kina och Indien pågår förutom utbyggnad även planering av nya mer effektiva reaktorer. I USA planeras de första nya reaktorerna sedan början av 1970-talet. Se vidare statistiken nedan! Planerna på alla dessa moderna reaktorer kan självfallet inte ha funnits redan 1957. De måste vara av sent datum. Liljegren-Palmaer anser att mina siffror för kärnkraftverk under byggnad inte stämmer. Hon har då inte observerat att mina siffror avsåg både reaktorer under byggnad och planerade. Hon har dessutom med länder som jag inte funnit intressanta att nämna.
För att belägga vad jag nämnt ovan skall jag redovisa statistik med liksom förra gången FN:s atomenergiorgan IAEA som källa. Första siffran anger befintliga reaktorer. Denna gång särskiljer jag reaktorer under byggnad (första siffran inom parentes) och planerade (andra siffran inom parentes).
Kina = 9 ( 2+27), Indien =15 ( 8+28), Japan = 56 ( 1+12), Sydkorea = 20 ( 0+8), USA = 104 (0+11), Ryssland = 31 (4+9).
Siffrorna för planerade reaktorer visar att talet om expansion inte är en önskedröm från en döende industri som Eia Liljegren - Palmaer påstår i sitt genmäle till mig.

Enligt miljöorganisationen Earth Policy Institute i Washington svarar USA, Kina, och Ryssland för hälften av de globala utsläppen. Experter menar att Kinas utsläpp redan nu kan vara större än USA:s. Då Kina genomsnittligt tar i bruk ett kolkraftverk i månaden har vi anledning att vara nöjda med landets kärnreaktorplanering.
L-P nämner också att Internationella Energiorganet IEA förespråkar utbyggnad av gas- och kolkraft men inte att samma organ för första gången under sin 32-åriga tillvaro nu anser att kärnkraften måste byggas ut.
Till kärnkraftsutbyggnaden måste även uppgraderingen av existerande reaktorer räknas. Detta sker i USA, Sverige och andra länder. I Sverige skall fram till 2012 satsas på effekt -och säkerhetshöjande åtgärder som enligt professorn i reaktorfysik Tomas Lefvert vid KTH skall ge produktivitetshöjningar motsvarande en ny normalstor reaktor och en ökad total livslängd till omkring 60 år.

Alla svenska reaktorer är av generation två-typ. I Finland byggs nu en helt ny - en tredje generationens reaktor - med teknik framtagen av tyskar och fransmän och som även skall byggas i Frankrike. Ulla Klötzer, Esbo, Finland, aktiv inom rörelsen Kvinnor Mot Atomkraft menar i sin debattartikel den 5.12. att den finska makteliten gripits av storhetsvansinne och påpekar att bygget både försenats och drabbats av fördyringar. Men reaktorn är en prototyp och en del problem uppstår alltid vid tekniska innovationer av olika slag.
Intensiv forskning pågår nu med försök till framtagning av den fjärde generationens reaktorer. Upparbetning av använt bränsle väntas minska lagringstiden till några hundra år. Tidigast 2040 beräknas den nya tekniken kunna tillämpas i större skala. Men redan nu påbörjade uppförandet av tredje generationens reaktorer innebär ett mycket stort steg framåt. Enligt professor Lefvert kommer den förbättrade tekniken att införlivas i den andra generationens reaktorer så långt det går.

Debatt: Kärnkraften ett globalt energikomplement