Kolumn
Så här skulle den med galghumor rustade kunna se på EU: Ordningen är återställd. Det blir inte nyval i Sverige utan i Grekland. Det blir inte kaos i det välordnade Sverige, utan i Grekland, EU:s kaosmoder, både ekonomiskt och politiskt – och språkligt. Det är ju från grekiskan vi fått ”kaos”.
Även kris är ett grekiskt ord. Det behövs ingen spåkula för att veta att det blir kris för EU 2015. Det har det varit sedan begynnelsen på 1950-talet. Knappt hade den första sammanslutningen av sex länder börjat fungera förrän Frankrikes Charles de Gaulle, på andra sätt en förträfflig person, höll på att välta alltihop över ända med sitt motstånd mot överstatlighet.
Sedan passerade Europasamarbetet den ena krisen efter den andra, ofta med metoden att sopa problem under mattan.
Medan britter, danskar och svenskar anslöt sig av ekonomiska skäl betydde EU-medlemskapet något mer för människor som levt med olika slags diktaturer. Särskilt gällde det och gäller alltjämt med dem som haft närkontakt med det moskovitiska väldet. Inträdet av tidigare sovjetiska republiker och vasallstater 2004 skedde i en tid då det faktiskt talades om lyckorus, EU-eufori (ständigt dessa greker!).
Sedan dess har PR-makarna i Bryssel arbetat i motlut. Verkligheten och löjet har effektivt punkterat deras försök att uppamma en allt och alla omfattande känsla av europeisk samhörighet och identitet. EU har alldeles för många av ofullkomlig politik skapade skönhetsfläckar för att ”Europa” skulle kunna ersätta den samhörighet och solidaritet människorna i bästa fall känner med sitt hemland.
Att EU blev till berodde till stor del på känslan av yttre hot, från det totalitära Sovjet. Så i dag när Moskva enligt Donald Tusk, nybliven polsk ordförande i regeringarnas samarbetsorgan ministerrådet, blivit EU:s strategiska problem, borde hotet därifrån åter kunna bidra till att ena EU.
Men medlemmarna vid Medelhavet bryr sig inte lika mycket om balter och ukrainare som vi i norr. Ja, Ungerns ledare Viktor Orban och en mix av EU:s vänster- och högerytter tycker rentav att Putin har rätt.
Det är svårt att säga vad som blir EU:s värsta problem 2015. Listan är lång, med gamla punkter och nya som tillkommer, invärtes och utvärtes.
När påven Franciskus i november talade till EU-parlamentet i Strasbourg och beskrev Europa som en mormor/farmor som inte längre är fruktsam och livskraftig klickade han på den mäktiga EU-pessimistiska trenden. Men lite gjorde han bort sig, med sitt bildspråk: Vad är det för fel på äldre damer? Han själv är minsann inte särskilt fruktsam!
För det andra hade han fel i sak. EU är i ständig rörelse, stundom i cirklar, men även framåt, och genom att finnas till ett försvar av det goda som uppnåtts i vår världsdel, mot inre och yttre fiender.
I Financial Times kommenterades den argentinske påvens tal av Richard Vinen, historieprofessor i London, under rubriken ”Påven har fel – gamla Europa är en ny värld.”
Ett bevis: Europas mest inflytelserika politiker är Angela Merkel, frånskild och omgift protestant, med doktorsgrad i fysik.
Var annars i världen finns något liknande?