Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När religion kommer på tal så dyker det alltid upp någon så kallad nyhumanist och ondgör sig över hur vi fundamentalister försvarar vår tro. Vetenskap och evolution är vad som gäller allt annat är flum. Det låter bra, men så drar vi det hela till sin spets. Kan allt i vårt liv förklaras med vetenskapliga termer och bevis?Artificiell intelligens (AI) brukar definieras med en dator som kan programmera sig själv och varje gång en ny uppdatering sker så är programmet bättre än föregående. Evolutionen är ett exempel. I dag kan vi se om fostret är gosse- eller flickebarn. Vi kan abortera fostret om könet inte passar. Vi kan med fosterdiagnostik fastslå om fostret bär på en sjukdom eller inte, vi kan slå ut handikappade foster och vi letar febrilt efter hur vi skall kunna hitta genen som bestämmer åldrandet. Vi kan med gentekniken i dag och i morgon programmera fram, efter våra normer, en elitmänniska. Vår uppgift nu är att befria oss från evolutionens tyranneri. Nu har evolutionen hunnit ifatt sig själv på så sätt att vi kan styra den in på de banor vi själva önskar. Först nu kan den nya människan skapa sig själv efter eget önskemål. Vi har blivit datorer med AI. Nyhumanisternas syn är att människan är av materia, dör och återgår till materia. Människan ingår i ett kretslopp för avdankade datorer.Kan livet reduceras till en vetenskaplig fråga? Det är den frågan jag ställer mig och svarar otvetydigt nej. Människan är inte bara materia vi är också materia med ett själsliv som hos många kommer i uttryck som andlighet till exempel. Vi söker svar på frågor som finns det någon mening med livet, finns det ett liv efter det här livet? Det är frågor som är värt att diskutera och då inte i allt för höga tonlägen. Jag som troende och försöker leva som en kristen människa är inte totalbombad; jag kan till och med ifrågasätta min tro.
