1258 ödelades Bagdad av Hulagu, sonson till Djingis Khan. Ett kalifat gick i graven. Det är en av de stora katastroferna i arabisk och islamisk historia.
Värre än mongolerna kallas nu Islamiska statens krigare av Louis Sako, kristen patriark i Bagdad.
Sannolikt blir det nya kalifat och den Islamiska stat som utropats i delar av Syrien och norra Irak en tillfällig företeelse. Det kan betvivlas att Abu Bakr al Bagdadi, mannen som tagit namn av den förste kalifen, efterträdaren, till profeten Muhammed, har vad som krävs för att bli en imperiebyggare av det slag arabiska halvön frambragte på 600-talet.
Men vem vet?
Profeten Muhammed hade ju själv inte så många anhängare inledningsvis, och inte såg det mycket ut för världen när han upprättade den första islamiska staten i Medina.
Ett resultat torde Abu Bakr kunna räkna hem. Han har bidragit till utplåningen av kristenheten i Irak.
Abu Bakr rider på en mångårig trend, framkallad av ett lika beskäftigt som dåraktigt väst i kollision med islamisk självhävdelse och arabisk nationalism. Även om hans våld i människoliv räknat främst drabbat muslimer är effekten på de kristna spektakulär.
Mosul är Iraks näst Bagdad största stad. Här ska ha funnits 60 000 kristna före USA:s invasion 2003. I juni i år hade antalet sjunkit till 25 000. Nu är få kvar.
Kristna har levt i Mellanflodslandet nästan lika länge som kristendomen funnits.
Mot slutet av Saddam Husseins epok beräknades antalet kristna i Irak uppgå till omkring en och en halv miljon. I fjol var de bara 300 000.
Det är likadant överallt i arabvärlden. En etno-religiös rensning går mot sitt slut, på grund av faktorer som drabbar alla människor men som grupp främst de kristna.
Väst agerar förvisso. Problemet är att man tidigare gjort bort sig så grundligt att man saknar trovärdighet.
Det som händer de kristna i kalifatet är ”bara” en detalj i Mellanösterns pågående tragedi. Det är ju än värre på andra håll. Men när kalifatet delade ut flygblad om att de kristna i Mosul bara hade att välja på att omvända sig till islam eller ge sig av och det återgavs bilder av hur den arabiska bokstaven ”N” för nasarener, kristna, målats på deras hus, då är det stoff för arabisk och muslimsk självrannsakelse. Allt kan ju faktiskt inte skyllas på väst.
Inom den västliga kristenheten har inte minst katolska kyrkan visat omsorg om trossyskonen i Mellanöstern.
– Vi får inte acceptera tanken på ett Mellanöstern utan kristna, sa påven Franciscus i ett tal i november 2013. I maj besökte han Jordanien, Palestina och Israel, med sedvanligt fredsbudskap.
Som vanligt utan verkan.
Invasionen av Irak 2003 kallade Vatikanen ett nederlag för förnuftet och evangeliet. Bland annat oroade sig Vatikanen för vad som skulle hända Iraks kristna. Det gick precis så illa som man hade befarat. (SNB)