Rubriken hämtas från Vattenvisan, av Lille Bror Söderlundh och Lennart Hellsing. Äldre generationer i Sverige påverkades av professor Georg Borgströms profetior om hur illa det skulle gå om människan fortsatte med sin rovdrift på naturen. Från 50-talet till sin bortgång 1990 var Borgström försångare i kören av röster om världens orättvisor i allmänhet och en hotande matbrist i synnerhet.
Domedagen blev dock uppskjuten. Antalet människor som i dag lever hyfsat är större än som för 50-60 år sedan fanns på hela jordklotet. Men Borgström fick rätt på så sätt att människan nu som då verkar oförmögen att nyttja jordens resurser ansvarsfullt.
Ett exempel är hanteringen av sötvattnet.
På 50-talet började bönderna på bördiga men torra slätter bort mot Klippiga bergen att konstbevattna sin spannmål.
Nu sinar brunnarna. För grundvattnet fylls på väldigt långsamt.
Och det sker inte alls, i de öknar där auktoritära regimer i Kina, Libyen och Saudiarabien pumpat upp mångtusenårigt vatten.
I 30 år strävade Saudiarabien efter självförsörjning med vete. På 90-talet var landet storexportör av vete. Vansinnet pågick ända till för ett par år sedan.
När Syriens regim år 2 000 växlade från pappa Hafez till sonen Bashar skulle det bli reformer. De politiska kom av sig, men i jordbruket fick de mäktiga rätt att plundra grundvattnet. Småbönderna hade ingen chans. När en långvarig torka slog till 2006 miste hundratusentals människor sin försörjning och drog till städerna.
Kopplingen till det krig som sedan utbröt är uppenbar.
Water Wars, eller Vattenkrigen, är titeln på en bok från 2002 av den indiska miljöaktivisten och globaliseringskritikern Vandana Shiva, 1993 mottagare av det som kallas Alternativa Nobelpriset. Hon förfäktar tesen att vatten är en gåva från naturen, som alla har rätt till. Det skulle alltså vara något fult att tjäna pengar på vatten.
Den sortens moral kan måhända fungera i de ytterst begränsade delar av världen där människor kan kliva ut genom dörren och utan risk för livet dricka vattnet ur vattendraget bakom knuten.
Vatten må ha en särställning som något lika nödvändigt som fast föda.
Men i politiken måste vatten hanteras som en resurs bland andra.
I en rapport om tillgången till en rad resurser framöver påpekar den brittiska utrikespolitiska tankesmedjan Chatham House att den globala vattenkonsumtionen trefaldigats på 50 år – samtidigt som tillgångarna på sötvatten är i stort sett oförändrade.
Jordbruket står för 70 procent av vattenförbrukningen.
För att förvalta jordens resurser, allt från kol och metaller till fisk och kött, föreslår Chatham House föreslår att det bildas en grupp ”R 30” av de länder som leder i produktionen.
Syftet är att förebygga konflikter och främja ett ansvarsfullt uppträdande.
Enligt en amerikansk rapport i fjol är läget när det gäller vatten mest kritiskt i Nordafrika, Mellanöstern och länderna på indiska halvön. Tidigare civilisationer här har gått under på grund av misshushållning med vatten. Historiens spår förskräcker.