Tysklands två nyss kärnkraftpositiva regeringspartier tävlar om att sjunga den atomfria framtidens lov, efter att förut, som andra, sagt att det är för tidigt att dra slutsatser för den egna kärnkraftens del av Japans katastrof.
Det blir inte som förr, säger förbundskansler Merkel. Hon försvarar bara kärnkraften som "Brückentechnologie", en bro till något annat.
Hennes kristdemokratiske partikamrat, miljöminister Röttgen, kallar kärnkraften för "Auslaufmodell", utgående vara.
Och liberalernas partisekreterare Lindner säger att det ju bara varit en fråga om tidpunkt för kärnkraftens ändalykt.
Sju ålderstigna reaktorer lär stänga inom kort. Det är på tvärs mot den förväntade trenden när det i fjol beslöts om driftsförlängning på i genomsnitt tolv år av Tysklands 17 kärnkraftverk. Då upphävdes planen av en tidigare rödgrön regering att stänga av kärnkraften i början av 2020-talet.
På andra sidan floden Rhen är verkligheten en annan. Frankrikes president Sarkozy säger att det inte kommer på fråga att överge kärnkraften. Den tryggar oberoendet. Den svarar för 80 procent av elen.
Avveckling krävs bara av de franska gröna. Den franska kärnkraften har i årtionden stötts av både höger och vänster och blivit en del av landets identitet.
I hela världen säger sig de ansvariga vilja lära av Japan. Jovisst, vi påverkas, heter det, från nya och gamla stormakter som Kina och Indien, Brasilien och USA. Men avveckla - nej då!
I Europa är Danmark och Österrike närmast militant mot kärnkraft, och Schweiz lägger utbyggnadsplaner på is, men i alla fall inte ännu Finland, Italien, Slovakien, Tjeckien, Polen, Baltikum, Ryssland. Kärnkraftsveteranen Storbritannien har svajat en del, men har beslut på att bygga nytt för att ersätta gamla kraftverk.
Hur kan det då komma sig att den ekonomiska stormakten Tyskland avvecklar? En anledning är valtaktik. Merkels regering räds delstatsval, 20 och 27 mars. I Baden-Württemberg, kan en hittills kärnkraftsvänlig partikamrat till Merkel kanske räddas av att ett omstritt kärnkraftverk nu stängs. Det var fokus för en protestdemonstration lördag 12 mars med 60 000 deltagare. Kärnkraftskepsisen närs av tyskarnas kärlek till natur och miljö och här finns, som ett arv av andra världskriget, en ovilja att agera som en stormakt bland andra.
Viljan att vara annorlunda har gett Tyskland Europas mest framgångsrika gröna parti.
Egenheter i inrikespolitiken förklarar alltså hur Tyskland reagerar på katastrofen i Japan. Och inrikespolitik förklarar varför annars närstående länder kan uppträda så olika i en förment rent teknisk fråga. Ibland har det sett ut som om man är för eller emot kärnkraft beroende på hur en historisk konkurrent och motbild gör. Fransmän gör tvärtemot tyskar, danskar tvärtemot svenskar, irländare tvärtemot britter. Och Sveriges center (länge) tvärt emot sin finländska syster.
Återstår att se om Fukushima blir mer av riktkarl än en gång Harrisburg och Tjernobyl.