Jämställdheten går framåt
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En annan kvinna skrev sina åsikter om förtrycket i ett land i arabvärlden. Nu sitter hon i fängelse. Hennes brott var att födas till kvinna och längta efter att få tycka, tänka och tro fritt.
Kvarlevorna av en tredje ung kvinnas våldtagna kropp ligger i en anonym massgrav i krigets Liberia. Hennes brott var att födas som kvinna och önska ett liv i frihet.
Dessa kvinnor är inte ensamma. Miljoner kvinnor och flickor världen över är sexslavar, utsatta och utnyttjade både ekonomiskt, sexuellt och själsligt, med brist på makt över sina liv.
Listan över kvinnoförtrycket kan göras lång: Massvåldtäkter i folkmordets Darfur, stening av kvinnor i Iran, könsstympning av flickebarn i Somalia som berövas rätten till sin kropp, sexualitet och njutning.
Samtidigt måste vi konstatera att jämställdheten går framåt. 2005 kan bli ett historiskt årtal för kvinnors rättigheter.
Det är i år sextio år sedan FN-stadgan som första folkrättsliga dokument slog fast principen om lika rättigheter för män och kvinnor.
Det är i år trettio år sedan FN: s
första kvinnokonferens anordnades året 1975 i Mexico City och kvinnokonventionen började utarbetas. Det är i år tio år sedan FN:s fjärde historiska kvinnokonferens anordnades i Peking.
Bara under de senaste tio åren ser vi framgångar som vi aldrig trodde skulle inträffa så snabbt. Det afrikanska u-landet Rwanda som året 1994 drabbades av folkmord har i dag störst andel kvinnor i världen i sitt parlament, 48,9 procent. I Afghanistan får kvinnorna nu rösta och studera och är inte länge hänvisade till en kvinnohatande talibanregim. På fält efter fält når kvinnorna mer makt och inflytande. Fattigdomen minskar, barnadödligheten sjunker och allt fler småflickor skrivs in i grundskolan. Våldtäkt räknas numera som ett krigsbrott enligt FN-resolutionen 1325.
Men för att arbetet ska gå vidare är det viktigt att moderna nationer som Sverige principfast visar sig stå på kvinnornas sida.
För det första slå fast i handling att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att de är universella. Rätten till fri abort, sin sexualitet eller delat föräldraansvar är inga lyxfrågor för vita västerländska medelklasskvinnor utan globala frihetsfrågor. Det är rasism och kulturrelativism att göra skillnad på kvinnor och kvinnor.
För det andra ta striden mot världens kvinnoförtryckare, oavsett om de är religiösa ledare eller diktatorer.
För det tredje lyfta kvinnliga förebilder i världspolitiken. Vi som har en fri röst är förpliktigade att nyttja den.
Minns orden från socialliberalismens fader John Stuart, insiktsfull feminist redan på 1800-talet: ?Den princip som styr de sociala relationerna mellan könen ? det ena könets legala underordnande under det andra är fel i sig och utgör ett av de huvudsakliga hindren för mänskliga framsteg och bör ersättas med en fullkomlig jämlikhetsprincip som inte tillåter någon makt eller något privilegium på den ena sidan eller någon diskriminering på den andra?.
Dit är det dessvärre långt, men kom ihåg att det inte var bättre förr.
DEBATT
Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot för folkpartiet och grundare av feministnätverket www.felira.nu.
Birgitta Ohlsson är riksdagsledamot för folkpartiet och grundare av feministnätverket www.felira.nu.