Jakten mot den svenska fisket
Motarbetas. Esbjörn Johansson anser att det svenska fisket motarbetas av regeringen och miljöpartiet. Foto: Thure Wikberg/Scanpix
Foto:
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När de fem länsstyrelserna redovisade uppdraget i Stockholm den 24 februari fanns ingen med från jordbruksdepartementet förutom en tjänsteman, som ej fick yttra sig. Det visar vilket intresse jordbruks- eller i vårt fall fiskeministern har för fiskefrågorna.
Men när det gäller att försämra och inskränka möjligheterna för ett fortsatt kust- och skärgårdsfiske är intresset betydligt större. Vad som fått mig att fatta pennan är hennes senaste utspel vad kontrollen beträffar. Som om det inte skulle vara tillräckligt med det som redan är i kraft.
Kontroll i stort sett varje dag, rapport om fångst fyra timmar före landning och om detta inte sker blir det åtal. Efter beslut om endast ett fåtal landningshamnar, föregående år, på ostkusten kan en tiometers båt tvingas köra 15-20 timmar extra till den angivna hamnen om fångsten överstiger ett visst antal kilo oavsett väder, i stället för att gå till sin hemmahamn. Att kustbevakningen tar uppdraget på fullt allvar med i stort sett dagliga kontroller till sjöss och på land bekräftar att yrkesfisket är den mest kontrollerade näringen i Sverige.
Nyligen kom ytterligare ett förslag från fiskeministern som skall ge kustbevakningen befogenhet att vid kontroll, om inte alla regler följs, dra in fiskelicensen med omedelbar verkan och utfärda böter på samma gång. Ett i mitt tycke unikt beslut och som bör vara nytt för svenskt vidkommande. Jag undrar om inte ministern är ute på ganska svag is. för i och med detta går rättstryggheten över bord. Kustbevakningen får agera polis, åklagare och domare på en och samma gång. En eventuell dom behöver inte vinna laga kraft. En fiskare kan utlämnas till godtycklig bedömning och berövas sin utkomst utan en chans att kunna försvara sig. Att i ett senare skede få upprättelse mot en statlig institution är i stort ett omöjligt och om det skulle ske kan det ta många år.
Men detta är inte enda exemplet på fiskeministerns ambition att försämra möjligheterna för ett lönsamt yrkesfiske. Utfasningen av drivgarnsfisket efter lax har börjat med totalt stopp den 1/1 2008. Det har betydelse för flera fiskelag på vår kust.
Förhandlingarna om 2006 års fiskekvoter hölls i Bryssel i december. Redan före förhandlingen meddelade ministern via pressen att målsättningen för svensk del var 20 procents nedskärningar, men var tveksam till om att få gehör för detta.
Något som redan innan förhandlingarna började försatte henne i ett sämre förhandlingsläge. Regeringens samarbetspartner gick dessutom bakom ryggen på ministern med ett brev till kommissionen och krävde så låga kvoter som möjligt och försämrade ytterligare förhandlingsläget.
Tidigare fanns ett undantag att det småskaliga kustnära fisket kunde fiska max 200 kilo per dag under de långa fiskestoppen. Ett beslut som haft stor betydelse för vår kust, dels för den lokala fiskehandeln, för konsumenterna som haft tillgång till färsk fångad torsk, dels en livlina för fiskelägen i vårt län under de långa fiskestoppen. Någon påverkan på bestånden av detta fiske har knappt märkts.
Men att bevaka den för kustfisket så viktiga fråga "glömde" fiskeministern bort i sin iver att tillmötesgå miljöpartiets krav på sänkta kvoter.
Sammantaget kom jordbruksministern hem med det sämsta förhandlingsresultat som skett sedan kvotförhandlingarna började på 1970-talet. Om detta var medvetet eller i brist på kompetens vet jag inte. Men allt talar för det sistnämnda för hon deltog inte i den slutliga omröstningen.
Men i sanningens namn är inte misslyckandet bara hennes fel. Det finns en mycket nära relation till miljöpartiet och deras inställning till yrkesfisket är välkänt. Deras huvudargument inför förra valet var att stoppa yrkesfisket och taktiken lyckades så till vida att de stannade kvar i riksdagen och blev samarbetspartner med regeringen, något som vi som envisas med att bo kvar i glesbygden fått erfara. Därför kunde jordbruksministern vid hemkomsten redovisa att hon gjorde vad hon kunde men trots en ökning av det totala uttaget på 10 318 ton lyckades hon ändå stoppa det mest selektiva och miljövänliga garnfisket. Detta innebär att det som varit en livlina för kustfisket under de långa fiskestoppen nu är borta och fiskeministern har med stöd av miljöpartiet ytterligare fått in några spikar i yrkesfiskets kista.
Miljöpartiet känner sig säkert nöjda och fiskeministern sitter säker på sin stol.
Sälens katastrofala ökning som tog fart på 1990-talet har medfört att fiskare tvingats sluta med fisket och allt fler är på väg därför att det ej går att freda redskapen. Jaktfrågorna ligger på samma departement men trots många framställningar från vår sida har inget hänt. I stället för att stödja näringen genom beslut om åtgärder för att minska skadorna, har uppfödning och utsättning av gråsäl skett till stora kostnader. Samtidigt har en viss ersättning utbetalats för sälskador, men långt ifrån det hundraprocentiga stöd som utlovats. Större delen har gått till forskning för så kallade sälsäkra redskap, men efter många års arbete har man nu insett att det inte givit resultat. Detta sade vi från början, för om detta skulle vara möjligt skulle fisket ha gjort detta för flera sekler sedan. Sverige har en årskvot på 126 400 laxar och enligt en uppgift jag fick nyligen äter sälen upp merparten av den.
På mötet i Stockholm den 24 februari deltog Fiskeriverkets nye generaldirektör Axel Wenblad och han efterlyste större entreprenörsanda från yrkesfiskarna. Den har alltid funnits och finns till en viss del fortfarande men är i avtagande. Skall den återskapas är det nog en förutsättning att jordbruksminister Ann-Christin Nykvist fattar samma kloka beslut som Laila Freivalds och att folk valåret 2006 inser att miljöpartiets idéer om naturresursförvaltning inte handlar om något annat än att hitta på frågor som kan ge mandat. Något egentligt intresse av vad som sker med vare sig torsk eller säl finns inte.
DEBATT
Esbjörn Johansson, Västervik är ordförande i Kalmar läns fiskarförbund.