I mars dödades en kvinna och skadades många människor när en buss sprängdes i Jerusalem. Vid samma tid ökade beskjutningen med granater mot Israel från Gazaremsan, med åtföljande israeliska repressalier. Så det kan kännas oegentligt att kalla Israel stormens lugna öga. Men så är det. Jämfört med våldet och osäkerheten i regionen runt omkring fungerar Israel väl, nu när 63 år har gått sedan staten Israels utropades, 14 maj 1948.
Men för en femtedel av Israels befolkning och för ett par miljoner ättlingar till dem som flydde och fördrevs från sina hem i kriget om Palestina 1948 är det åter en sorgedag, Nakba, katastrofens dag.
Alltjämt genomsyrar olika syn på historien relationen mellan judar och araber.
Israels parlament har stiftat en lag som förbjuder offentligt stöd till institutioner som högtidlighåller Nakba.
Kritiker tycker det är fel metod att hantera en historia som är i högsta grad levande.
Den här falangen anser, liksom överlag Israels vänner i väst, att den judiska staten bör se det positiva i förändringarna i arabvärlden, även nu det av Egypten frammedlade försoningsavtalet mellan de stora palestinska parterna Fatah och Hamas.
Men första reaktionen från Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var att med inställd överföring av tullpengar straffa den palestinska myndigheten. President Mahmoud Abbas (Fatah) måste enligt Netanyahu välja mellan terroriststämplade Hamas och fred med Israel.
Fatah kan då bara konstatera att inte har Netanyahu, åter vid rodret i Jerusalem sedan 2009, förmått erbjuda palestinierna fred på villkor omvärlden tycker är rimliga.
Kanske har palestinierna gett upp, för tillfället, i frågan om Israel. Påverkade av förändringar i arabvärlden tar de nu tag i sina egna affärer. Det har dock inte gått så bra förut. Hamas vann parlamentsvalet 2006. Fatah, vant att se sig som evig makthavare, chockades. Efter ett försoningsförsök kastade Hamasmilisen ut Fatah ur Gazaremsan 2007.
I den arabiska vårens tecken har det i år demonstrerats mot det förtryckande islamiststyret i Gaza. Hamas har svarat med våld.
Men Hamas är pressat. Livlinan från Iran via Damaskus är hotad, och från andra hållet, Kairo, är man angelägen att återta ledningen i arabisk politik också i fråga om Palestina.
Fast, om meningen var att göra ett gott intryck, har det inte börjat så bra. Hamas regeringschef i Gaza utropade Usama bin Ladin till martyr och en annan toppledare förklarade enligt nyhetsbyrån Reuter att avsikten med avtalet är att övertala Fatah om att det är nödvändigt med "motstånd i alla former, väpnat och politiskt" mot Israel.
För Israels del står det nu och väger. Å ena sidan efterfrågas hemma och från utlandet framåtsyftande utspel. Å andra bjuder erfarenheten att det är bäst att ligga lågt, i väntan på resultatet av arabernas vårstormar.