MAGNUS NILSSON: Irak och klansamhället

Kusingifte är en viktig faktor för att hålla ihop det som är den grundläggande gemenskapen i det Irakiska samhället, nämligen klanerna. Klanen bygger på släktskap. Genom kusingiftet hålls släktrelationerna i klanen tillräckligt starka. Och klanerna har avgörande betydelse. Alla kan lita på sina klanfränder. Det är en styrka. Problemet är att tilliten är svag mellan människor som inte är från samma klan. Detta är ett av skälen till de enorma svårigheterna att förvandla Irak till en fungerande demokrati. Svårigheterna gäller inte bara demokratin på den politiska nivån. De gäller också alla andra nivåer av förvaltning och offentlig service - polis, krigsmakt, domstolar, sjukvård. En modern demokrati bygger på att alla behandlas lika. Utnämningar sker på grundval av kunskaper och lämplighet. I många fall är formella meriter avgörande. I vilket fall i princip. Men i ett klansamhälle som Irak förväntas den som fått ett chefsjobb anställa sina släktingar. Att gå emot den förväntningen är socialt ytterst kostsamt. Och han måste kämpa mot alla andra chefer som vill anställa sina släktingar. Inte sällan sker våldsdåd mellan klaner och klanerna är också basen för andra typer av rivalitet. Konflikten mellan klaner växlas upp i konflikt med religiösa eller etniska förtecken. Till detta kommer att det finns genuina motsättningar mellan etniska grupper och ekonomiska skillnader mellan regioner. Men klansystemet är grundorsaken till att Irak är ett samhälle där misstron är avgrundsdjup. Detta är förklaringen till att Irak skakas av attentat mellan de egna medborgarna. Attacker riktade mot USA:s ockupationsmakt är bara en liten del. Den rationella ordningen för de irakiska "motståndsrörelserna" vore att antingen hålla fred till USA gav sig av - eller enas för att driva ut USA och därefter göra upp inbördes. Men detta är omöjligt. Den dagen USA-trupperna drar sig tillbaka kommer någon eller några av klanerna att ha nått en dominerande ställning. Det gäller för de andra att undvika detta även om priset är en kombination av ockupation och lågintensivt inbördeskrig som kan pågå i decennier. Klansystemet fanns en gång även i Europa. Romeo och Julia är berättelsen om en konflikt mellan klaner. Men katolska kyrkan som ärvt kunskapen att härska genom att söndra förbjöd kusingiftet. Det var emot Guds vilja. Klanerna föll sönder och nya lojaliteter växte fram. Mot kyrkan naturligtvis, vilket var enligt plan. Men även feodalism och andra allt mer abstrakta och formella lojaliteter följde. Till sist fick vi nationalstaten som slutgiltigt detroniserade kyrkan som högsta auktoritet. Hur kunde då Saddam Hussein styra Irak? Svaret är att han för det första kunde lita på sina egna klanfränder. För det andra kände han till systemet och kunde ta reda på vilka som var släkt. Den som utmanade Saddam Hussein tog inte bara en risk för egen del. Han kunde se fram emot att möta stora delar av sin släkt i tortyrkammaren. USA har ingen av dessa möjligheter att skapa ordning med hjälp av ren skräck. Sammantaget är det klart att störtandet av Saddam Hussein och befrielsen av Irak var rätt. Vi och inte minst irakierna har all anledning att vara tacksamma mot både USA:s soldater, USA:s skattebetalare och George W Bush för detta. Men svårigheterna att omvandla ett klansamhälle som Irak eller många andra arabstater till demokratiska rättsstater är svår att överskatta. Fotnot: Fakta är hämtade från Steve Sailers "The cousin Marriage Conundrum", The best American Science and Nature Writing (red Steven Pinker), New York 2004.

Magnus Nilsson: Irak och klansamhället

Saddam Hussein var gift med Saida. Hon var också hans kusin. Ingenting konstigt med det. I Irak är ungefär hälften av befolkningen gifta med sina kusiner eller nästkusiner.