Den chokladkaka som haft längst bäst före-datum i svensk politik är garanterat Mona Sahlins Toblerone som hon köpte med regeringens kontokort i mitten av 90-talet. Hon får fortfarande äta upp den. För många har det blivit en symbol för när politiker missbrukar sina förmåner. Nu är hennes efterträdare - Håkan Juholt - ute i blåsväder.
Juholt vill gärna sätta bilden av sig själv som de fattiga barnens bästa vän, den sociala demokratins självklare försvarare och så vidare. På engagemanget i röst och retorik går det inte att ta miste.
Däremot ljuder det tämligen falskt när han ena dagen står och lovar miljarder för att komma till bukt med barnfattigdomen och nästa dag står med endast en bråkdel av dessa slantar i budgetmotionen.
Över huvud taget visade sig den socialdemokratiska budgetmotionen vara något helt annat än vad han presenterat i sina visioner i tal och skrift sedan han utsågs till S-ledare.
När det dessutom visar sig att han håvat in minst 90 000 kronor för mycket för det dubbla boendet med kulbon (så som han kallar sin sambo) lär det givetvis reta upp många medborgare, kanske i synnerhet sådana som satt särskild tilltro till Juholt som
social vänsterreformator.
Aftonbladet kunde alltså i går avslöja att Juholt i flera år kvitterat ut tiotusentals kronor mer än vad han har rätt till för sitt dubbelboende i Stockholm. Juholt är skriven i Oskarshamn, men har rätt till en bostad i huvudstaden på grund av sitt riksdagsuppdrag. Vad han inte uppgivit var att han delar bostaden med sin kulbo - och därför endast har rätt att få ersättning för halva hyreskostnaden.
I går på förmiddagen höll Juholt en presskonferens på vilken han gjorde en så kallad pudel och erkände att han inte haft koll på reglerna. Han meddelade också att han kommer att betala tillbaka pengarna. Det kan röra sig om 90 000 eller 160 000 kronor, beroende på hur långt tillbaka i tiden man går.
Det är dessvärre inte första gången som det juholtska kulboskapet vållat problem. Efter valet av Juholt till S-ledare visade det sig att han tigit inför valberedningen om kulbons förflutna, om att hon en gång dömts för bedrägeri.
Ständigt pågår en diskussion kring politikerarvoden och eventuellt andra förmåner som förtroendevalda har. För lite sedan gällde det avgångna politiker i kommuner runt om i landet som, trots nya inkomster, fortfarande håvar in pengar grundade på sin tid som politiker.
Det är lätt att vara populist i dessa diskussioner. Men utan tvekan behöver många av dessa förmåner och ersättningssystem och rutinerna kring dessa ses över. Ska demokratin fungera på allvar krävs det att medborgare gör uppoffringar och vill engagera sig politiskt. För det behövs ett ersättningssystem som ger dessa medborgare trygghet under tiden de innehar sina uppdrag, som motsvarar det ansvar de har och som gör att människor inte förlorar ekonomiskt på ett engagemang i demokratins tjänst. Ingen är helt felfri eller perfekt - men det krävs att förtroendevalda sätter in sig i regelsystem och att det inte går att överutnyttja systemen.
Juholt påstår att han inte avsiktligt fifflat. Kanske stämmer det. Oavsett vilket lär Socialdemokraterna få äta upp det juholtska kulboskapets miss.
Det allvarliga i detta är dock att det är demokratin som sådan som tar skada. När fler och fler uppfattar det som att samhällets "toppar" skor sig på systemet vänder människor politiken ryggen.