Inte någon konstruktiv kritik
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
När det gäller min egen debattartikel ?Västerviks viktigaste och farligaste projekt? så är den skapad i frustration. När jag i VT läste min egen debattartikel, blev min första tanke. Den personen som skrivit denna debattartikel, han bär på mycket frustration. Vad är det egentligen som han håller på med?
Precis det som jag innerst inne vill jobba för i samhället, motverkar jag genom att vara alltför dömande och negativ. Det vill jag be om ursäkt för.
Det kan vara ett nyttigt, men chockerande uppvaknande när man inser att istället för att ha utvecklats som debattör så kör man på i samma gamla spår som tidigare. Att kasta kritik runt omkring sig som jag gjort, mot exempelvis kommunledningen är inte speciellt konstruktivt.
Jag vet ju innerst inne det att kommunledningen i dagens kärva ekonomiska situationen försöker göra ett så gott arbete som möjligt. Det finns också många nya positiva personer som inom kommunhusets väggar arbetar med utvecklingsprojekt. Bland annat så har ett nytt styrdokument om hur kommunen skall styras och utvecklats tagits fram, vilket ger ett visst hopp inför framtiden.
Tyvärr är jag en otålig person som tycker att vi lägger för lite resurser på det som är viktigt här i livet, oss människor och att vi har det bra. Och att resultatet av de resurser som läggs ner tar alldeles för lång tid.
Många gånger är det inte resurserna i form av pengar som fattas utan vad man gör av de befintliga resurserna..
Vi människor är som bägare som fylls på med både positiva och negativa erfarenheter, stimuli och information, så kallade positiva och negativa energier.
När bägaren rinner över av positiva erfarenheter och stimuli, finns det möjligheter till att det leder till något positivt och konstruktivt. När jag läser min egen debattartikel så inser jag att här har bägaren fyllts på, under en lång tid, med alldeles för mycket negativ energi. Detta är definitivt inget konstruktivt sätt att försöka nå människor eller få till stånd en positiv utveckling.
Här måste jag vara mycket mer självkritisk och lova mig själv och andra att bättra mig ordentligt.
Vad är det då som gör att det blir på det sättet? Varför sprider vi människor så mycket negativism runt omkring oss?
Kanske för att vi känner en sådan hopplöshet, när vi ser hur många människor, helt i onödan utsätts för stort mänskligt lidande. Detta utan man själv kan göra så mycket åt det och att helhetssynen i samhället inte räcker till för att förhindra detta lidande. Varje knivhugg med dödlig utgång bland våra ungdomar, känns många gånger som ett knivhugg i ens eget hjärta.
Ytterligare ett ungt liv som går till spillo med oändligt lidande för de nära och kära.
Vi har skapat ett komplicerat samhälle som vi har svårt att hantera. Vi formligen bombarderas av negativa stimuli. De Positiva är få.
Att vara förälder och orka stå emot den negativa utvecklingen inom exempelvis mediabranschen är tufft. Att sitta med sina barn och ungdomar och försöka föra en dialog om vad som är rätt och vad som är fel. Det är inte lätt, när tv-kanalerna tävlar om att producera förnedrande dokusåpor, där man frossar i att behandla sina medmänniskor illa. Du duger inte som du är, ju det eviga budskapet.
Det är inte konstigt att våra ungdomar väljer att leva andras liv genom tv:n, än att leva sina egna liv. För den grå och trista vardagen finns ju inte!
Som förälder eller lärare lägger man ner ett omfattande arbete för att motverka mobbing, men i tv-programmet Idol är det fritt fram för avancerad mobbning. Programledarna är inte bara nedsättande mot ungdomarnas sätt att sjunga, utan man hånar dem även för hur de ser ut.
Det är som sagt inte lätt, att tillsammans med sina barn och ungdomar föra en dialog om vad som är rätt eller fel, när media står för en så stor del av mobbing och förnedring i samhället.
Till råga på allt, så tvingas vi också se skådespelet i världens mäktigaste land USA. Både när det gäller det vansinniga kriget i Irak och det stundande valet mellan Bush och Kerry.
Ibland så önskar man att man befann sig på en annan planet.
Men ändå så har man någonstans där inne inte helt gett upp. Varje morgon när man vaknar, så vaknar man med förhoppningarna om en bättre värld för sina barn, barnbarn och hela människosläktet.
DEBATT
Kenneth Hardy Axelsson, Västervik, är folkpartist.
Kenneth Hardy Axelsson, Västervik, är folkpartist.