Almedalsveckan i början av juli brukar sätta punkt för politiken för två månaders tid. Några sommartal hålls, annars stiltje på den politiska spelplanen. Riktigt så blev det inte i år. Partiledarvalsprocesserna inom såväl Centerpartiet som Vänsterpartiet, de tragiska händelserna i Norge, våldsamheterna i London och finansoron har på sina olika vis dragit i gång viktiga debatter.
Inom Vänsterpartiet har partiledarkandidaterna börjat marknadsföra sig trots att det nästan är ett halvår kvar tills Vänsterpartiet pensionerar den siste (förhoppningsvis) kommunisten på partiledarposten.
Kollektivisterna i Vänsterpartiet vill framstå som moderna och kommer av allt att döma bjuda på en öppen process i partiledarvalet. Det är givetvis att välkomna och låt oss för allt i världen hoppas att det Kremlinspirerade partiledarvalet inom Socialdemokraterna i våras var det sista av den typen vi fick vara med om. Öppenheten har många fördelar, bland annat den att det ökar intresset för värderingarna och politiken. Det är bra, det tjänar vi alla på.
I Centerpartiet är det lite drygt en månad kvar av Maud Olofssons partiledarskap och striden om vem som ska leda partiet intensifieras för varje dag. Svenska Dagbladet presenterade i går en undersökning av hur stödet för partiledarkandidaterna fördelar sig i riksdagsgruppen. Av Centerpartiets riksdagsgrupp på 23 ledamöter väljer fyra att inte svara eller uppger att de inte har någon favorit, fem är anhängare av Anna-Karin Hatt och elva stöder Annie Lööf (Lööf och Jonsson har inte tillfrågats och en ledamot hade inte gått att nå). Ingen stöder öppet Anders W Jonsson vilket kanske inte gör honom uträknad men föga trolig som Olofssons efterträdare.
Troligtvis kommer Annie Lööfs popularitet ute i landet att öka efter att Centerpartiets partistyrelse i veckan lade fram förslaget om tvångsdelad föräldraförsäkring. Det är ett radikalt förslag och i princip är det enbart Vänsterpartiet bland riksdagspartierna som vill gå så långt. Lööf motsätter sig tack och lov förslaget.
Både för liberaler och för väljare med mer traditionella familjevärderingar torde Lööfs ställningstagande vara gångbart. Valfrihet i familjepolitiken ska givetvis även i fortsättningen vara ett borgerligt värde. Annie Lööf kommer att jobba för att stoppa förslaget om tvångsdelad föräldraförsäkring - det gör hon helt rätt i.
Under gårdagen seglade också ett annat spår i familjepolitiken upp på den borgerliga debattplanen, nämligen vårdnadsbidraget, som IT-minister och C-ledarkandidaten Anna-Karin Hatt är kritisk emot och benämnde "kvinno- och fattigdomsfälla" i en debattartikel i Aftonbladet. KD-ledaren Göran Hägglund kontrade med att ifrågasätta hur en liberal kan motsätta sig att människor själva bestämmer över hur de ska ta hand om sina barn och hans parti låter meddela att det kommer att tillsättas en arbetsgrupp med fokus på hur valfriheten inom familjepolitiken kan bli bättre. Såväl denna diskussion som den interna debatten i Centerpartiet om föräldraförsäkringen är oerhört välgörande. Regleringsiver ställs mot valfrihet.
Utöver Centerpartiets stämma med valet av den nya partiledaren så kommer både Folkpartiet och Moderaterna att hålla landsmöte och stämma under hösten på vilka nya program ska antas.
Det finns således gott hopp om en spännande politisk höst - inte minst med fokus på borgerlig idépolitik.
Innan den politiska höstterminen kan starta på allvar måste sommaraktiviteterna avrundas. I dag vid lunchtid håller statsminister Fredrik Reinfeldt sitt sommartal i Gustafsberg utanför Stockholm och i morgon är det dags för Socialdemokraternas Håkan Juholt att hålla sitt sommartal i Stockholmsförorten Västertorp. Statsministern har utlovat fler besked kring budgetarbetet och vi kan väl vänta oss någon form av respons på dessa när Juholt håller sitt tal.
Kan vi hoppas på något annat än gravalvar från den ene och fluffiga floskler från den andre?