När S-ledaren Håkan Juholt och partisekreteraren Carin Jämtin mötte pressen i går efter ett över sex timmar långt möte med Socialdemokraternas verkställande utskott, gavs beskedet att VU har fullt förtroende för sin partiledare. Håkan Juholt har en plan nu, han ska ge sig ut och resa i landet och träffa medlemmar i det socialdemokratiska partiet och väljare.
Någon halvtimme senare meddelade överåklagare Björn Ericsson att åtalet mot Juholt läggs ner på grund av att reglerna om ersättning är för otydliga. Så allt är ordning och reda, frid och fröjd i rosenrabatten nu? Icke.
Juholt kommer att göra vad han kan för att reparera den skada han åsamkat partiet. Frågan är dock om han lyckas med det. Efter denna veckas turbulens lär det bli mycket svårt. 15 år efter Mona Sahlins kontokortstabbar satt fortfarande rester av en halvt uppäten Toblerone kvar på hennes rykte. Att vara heltidspolitiker är att vara i toppen av en förtroendebransch och med anledning av det hör politik och moral ihop. Detta gäller i synnerhet om man har för avsikt att leda Sveriges största parti och sikta mot statsministerposten.
I takt med att politiken blir mer personfixerad - på gott och ont - ökar också bevakningen kring hur politiker handskas med sina uppdrag, tillhörande ersättningar samt förhållningssätt till fakta och sanningsenligt agerande.
Om veckan har varit tuff för Håkan Juholt är det nog inget emot vad den varit för de djupast troende socialdemokraterna ute i landet. De som aldrig ifrågasätter, som ständigt agerar väloljat röstboskap och som alltid försvarar Ledaren.
Somliga har varit kritiska mot det så kallade mediedrevet, måhända till viss del med rätta. Andra har försökt att tona ner det som skett, att göra en höna av en fjäder har det kallats när Socialdemokratin går igenom sin kanske värsta kris någonsin. Jag undrar jag, om de tänkt och sagt detsamma om det gällt en moderat?
Det har varit ett uppskruvat tonläge i rapportering och kritik av Juholts diverse haverier. Men inte utan orsak - Juholt har uppenbara svårigheter att svara på en hel del frågor av både politisk och moralisk karaktär. Så länge han slirar och skjuter från höften kommer kritiken att fortsätta på ett eller annat vis.
Det politiska vingelpetteriet förstärker den kris som Juholt befinner sig i beträffande lägenhet, kulboskap och resor.
Håkan Juholt har envist upprepat att han vill tala politik och att regeringen behöver en kraftfull opposition.
En första förutsättning för det är att partiet han företräder också levererar EN politisk linje. Inte flera varianter som dessutom kommer från samma person. Juholt säger en sak i högstämda tal och appeller, en annan politik fanns i budgetmotionen som han lade fram för riksdagsgruppen och i den budgetmotion som slutligen blev den version som riksdagsgruppen, efter mycket om och men, ställde sig bakom, var ytterligare en annan.
Till detta läggs tidigare piruetter som till exempel i Libyenfrågan och det som skedde kring medborgarskap och Morgan Johansson i förra veckan.
Håkan Juholt hade inte på allvar erövrat något särskilt stort förtroende hos det svenska folket innan förra fredagen då Västertorpgate, eller vad nu historien kommer att ge denna kris för namn, briserade.
Till att börja med gäller det att återskapa det stöd som tidigare fanns för honom och Socialdemokratin. Bara det blir tufft.
Ännu tuffare blir det när man ser till det politiska landskapet i övrigt. Alliansregeringen med Reinfeldt och Borg i spetsen ger ett stabilt intryck, Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna kommer med all säkerhet att locka till sig väljare från S efter detta haveri.
Miljöpartiet hade, inte minst i huvudstadsregionen, redan innan förra fredagen nästan knappat in på Socialdemokraterna som näst största parti.
Och slutligen, Vänsterpartiet som utan tvekan kommer att öka sina chanser att locka till sig vänstersossar som tappat förtroendet för Juholt och som är trötta på att få sig vackra tal med vass vänsterretorik till livs - men en helt annan politik i praktiken.
Åtminstone levererade vänsterledaren Lars Ohly en budgetmotion härom veckan som matchar hans retorik. Motståndet på vänsterkanten lär dessutom bli ännu tuffare med en nyvald Jonas Sjöstedt vid rodret.