Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har följt upp en handfull konkurser i fåmansbolag. Mina iakttagelser har stämts av med erfarna banktjänstemän och revisorer. Slutsatsen är att det personliga risktagandet för den som driver företag på heltid ligger på nivån 500 000 kronor.Orsaken är att svenska lagar och regler är skrivna för herrelösa organisationer, publika bolag och offentlig sektor. Börsföretagen ägs av fonder som ägs av andra fonder och i slutänden är ägarna du och jag, men de flesta har ingen aning om vilka bolag de har intressen i. Det finns ingen tydlig ägare och både styrelsen och ledningen är anställda utan personligt ansvar. Det finns ett prejudicerande rättsfall om att anställd ledning inte har något personligt ansvar: Svea hovrätt, Lars-Eric Petersson, Skandia.Följderna blir förödande när lagstiftning, avsedd för tjänstemän, används mot det Skatteverket kallar fåmansföretag. Det är verksamheter där samma person/personer är ägare, styrelse och verkställande ledning. Då inträder ett utvidgat företrädaransvar, vilket sätter aktiebolagets skydd ur spel. Följden blir att ägaren privat tvingas betala alla kostnader förenade med en konkurs. Det är förklaringen till att misslyckade företagare är 40 procent av landets överskuldsatta.Nivån på riskerna är ett mycket större problem än nivån på aktiekapital. Tvärtom leder den nyligen genomförda sänkningen av aktiekapital till 50 000 kronor till att fler riskerar att få sin ekonomiska framtid förstörd. Aktiekapitalet är inget som man betalar in till någon annan, utan är arbetande kapital i bolaget, en ekonomisk buffert som ger trygghet och handlingsutrymme.Den allra viktigaste åtgärden för att gynna småföretagande är en förbättrad insolvenslagstiftning, som ger småföretagare ett bättre skydd och gör det möjligt för fler att testa sina vingar. Det här vet regeringen, men en av dess första åtgärder var att lägga ned en pågående utredning i fråga. En ny utredare tillsattes och han kom fram till ett antal kloka och nödvändiga förslag, vilka presenterades för regeringen i höstas.Av förslaget blev intet. Bankföreningen och inkassoföretagen kastade in grus i maskineriet. De hävdade att skuldsanering för misslyckade småföretagare skulle rubba konkurrensen. Sanningen är den att bankföreningens medlemmar och i synnerhet inkassoföretagen skor sig på misslyckade företagare och vill för allt i världen inte riskera sin guldkalv.Att skuldsanering av misslyckade småföretagare skulle rubba konkurrensen är inte sant. Det skulle möjligen jämna ut villkoren en smula mot storföretagen med anställd ledning. Som Skandia-fallet visar, kan en anställd direktör slarva bort 100-tals miljoner kronor och sedan dra sig tillbaks till orubbat bo med fallskärm och pension.Fram till att en fungerande insolvenslagstiftning finns på plats, borde Arbetsförmedlingen, Almi och andra näringsfrämjare åläggas att informera hugade nyföretagare om att deras privata risktagande är runt en halv miljon kronor.
