Inför Sveriges nationaldagar
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Den 6 juni, firar vi som årsdagen för Gustav Vasas, den speciellt i vår del av landet så högt älskade, val till Sveriges konung 1523 och för antagandet av 1809 års författning. Tjohoo!
Eftersom vi svenskar inte offentligt visat tillräckligt mycket hänryckning i pingst kunde man nalla en dag där.
Nu blir det en helgdag i juni istället för en del av en sammanhängande helg under våren. Tänk vad bra med minskad trafik och därmed minskade antal olyckor när folk inte gör den vanliga pingstvisiten. Pingst har ju av tradition varit en stor ?hälsa-på-släkten-helg?. Men vad betyder gamla traditioner när man kan skapa nya.
Jul tror jag ingen vågar sig på att stympa, men jag höjer ett varningens finger för påsk! Som uppskattning räcker det inte, i överhetens ögon, att vara hemma och softa och kratta löv och grilla och dricka lådvin med grannen.
Nej, gån ut i processioner, parader, kyrkliga högtider och andra sammankomster som hörs och syns. Skicka åtminstone barnen, annars finns risken att överheten även knipsar av annandag påsk.
Det gäller också att rätt visa uppskattning på vår nya helgdag annars kanske den också brinner inne. Vi sprang inte ut och jublade på gatorna precis när beslutet kungjordes, men det var inget påbud om jubel.
Överheten körde bara en liten demo på hur det skulle kunna gå till. Det var i Södertälje om ni kommer ihåg och det visades på teve, mest i Sportspegeln av någon anledning. Riktigt festligt var det i alla fall. En bra förebild för vårt framtida nationaldagsfirande.
Så jag ser framför mig en jättefest den 6 juni 2005. I Västervik har hela Storgatan förvandlats till en enda stor knätofs. Öppna bilar (bara Volvo och Saab förstås) fyllda med upprymda medborgare plöjer sig sakta fram genom ett ölhävande folkhav vilt tutande och flaggviftande.
Stadsparken förvandlas till en enda stor festplats där otaliga små gatukök vräker ut kroppkakor, raggmunk och isterband till en festande folkmassa och folkmusiken och dansen flödar natten lång. Där är ett liv och en fest och en nationalromantisk yra utan like, alla kramas och pussas och älskar (vårt land) tills solen går upp.
Men hallå!
Är det någon som skänkt en enda liten tanke på den 7 juni?
Ska man sjukskriva sig då med anledning av den konflikt som annars bombsäkert skulle uppstå med chefen?
Nej hör på mig! Jag har en kanonidé som kommer att täppa till truten på alla norrmän, jänkare och fransoser. Låt oss göra 7 juni till nationaldag också! Då kan vi prata om Sveriges nationaldagar. Vad blir då en enda futtig 17 maj, 4 eller 14 juli?
Och tänk på möjligheterna som öppnas. Visserligen blir det ledigt ?bara? lördag och söndag vart sjunde år si så där, beroende på hur skottåren infaller. Men det blir både tre och fyra sammanhängande lediga dagar ibland och med ett par semesterdagar på klämdagarna har vi ordnat en rejäl ledighet.
Så om överheten i riksdagen verkligen vill åstadkomma ett smaskigt och uppskattat nationaldagsfirande är det här den rätta vägen.
Fram för Sveriges nationaldagar!
Kolumnen