Politiken i Västervik är ett ihopkyttrat kluster där en liten klick beslutsfattare stänger sig inne i slutna rum och bestämmer. På allehanda sätt söker klicken hindra insyn i kommunens affärer, vilket ju Inger Wiman upprepade gånger kritiserat och gett vältaliga belägg för.
Ännu på 1980-talet på gamla nämndhusets tid kunde man knalla in och prata en stund med politiker och tjänstemän. Och lätt reda ut saker och ting.
Nya tingens ordning är stängda dörrar, anmälningsplikt, legitimation, inlåsta dokument, noll insyn, ovilja lämna ut begärda handlingar, motvilliga tillstånd, tidsfördröjning.
Har Västerviks förvaltning vunnit på det? Nej, knappast.
Öppenhet befrämjar demokrati. Slutenhet skapar det Inger Wiman ger uttryck för: ovilja att rösta. Det lönar sig ju ändå inte, man förmår inte påverka kommunens politik som styrs av en ohelig koalition mellan moderater och sossar, med VDM som kringsvassande stödparti, oavsett vad Ellervik vill göra gällande.
Ingen opposition, annat än från yttersta vänstern. Det står illa till med demokratin i Västervik.