Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Spännande händelser, möten och miljöer. Det är nog den bästa sammanfattningen av 38 år i UD-tjänst, varav 24 år tillbringats utomlands i sex länder. Men också en stor portion av ödmjukhet och tacksamhet för lyckan av att få växa upp och få sin utbildning i ett nordiskt land som Sverige. Livet utomlands kan för medföljande maka/make och barn leda till besvärligheter. I maka/makes fall främst i svårigheten hitta ett lämpligt arbete som ger inkomst och senare pensionspoäng. I vårt fall har vi lyckats klara det bara genom att hustru Marie-Louise lojalt ställt upp för mig och också för UD. Våra fyra söner menar att utlandsåren givit dem inspiration och framför allt påtaglig kulturkompetens. Kårandan och lojaliteten inom UD är omvittnat mycket stark. Som ett litet exempel härpå kan nämnas att ett tiotal UD-kollegor inklusive mig själv i förra veckan på Tennstopet firade av UD-vaktmästaren Christer Mysing Högström, som gått i pension efter 50 år på UD.Övergången från aktiv tjänst till pensionärsliv har i mitt fall gått förvånansvärt smidigt. För något mer än två månader sedan blev ett antal utlandschefer avtackade av utrikesminister Carl Bildt i samband med årets UD-chefsmöte. Nu kan huvuddelen av min lediga tid läggas på familjen. Har också hunnit med några föreläsningar för Gärdersums föreläsningsförening och pensionärsföreningar på Gamleby folkhögskola. Det känns stimulerande att få tala om det vi i familjen varit med om både hemma och ute i UD:s tjänst. Några nypensionerade UD-tjänstemän brukar rätt snart höra av sig till personalavdelningen med fråga om det finns utlandsvikariat i sikte. Jag känner inte så just nu, men kanske kommer denna önskan senare - vem vet.På UD:s chefsmöte informerades om den sittande UD-utredningen med landshövding Peter Egardt som ordförande. Utredningen skall presenteras nästa år. Flexibilitet är ledordet för utredningen. Det skall bli enklare att lägga ned och öppna utlandsmyndigheter. Senaste åren har UD lagt ned 18 utlandsmyndigheter, varav 11 ambassader. Och samtidigt har UD öppnat 14 myndigheter med stora satsningar i Bagdad, Kabul, Khartoum och Minsk. Den egentligen enda invändning jag har mot nedläggningen av myndigheter gäller generalkonsulatet i New York. Vi har en säkert mycket habil och handlingskraftig honorärkonsul i den amerikanska jättestaden. Mig veterligt är vi dock den enda europeiska nation som inte har ett riktigt generalkonsulat där - det känns konstigt med tanke på de goda relationerna.På nämnda chefsmöte kritiserade flera ambassadörer tanken på ytterligare nedläggningar. Paris-ambassadören Gunnar Lund menade att vi i stället borde satsa ännu mer på att vara företrädda utomlands. På samma linje är förre Moskva- och Tel Aviv-ambassadören Sven Hirdman, som i ett bidrag i en vänbok till 70-årige Jan Eliasson, finner det anmärkningsvärt att Sverige blivit det nordiska land, med undantag för Island, som satsar minst på utrikesförvaltningen i förhållande till bruttonationalprodukten, BNP. Sverige satsar 0,06 procent av BNP. Hirdman tycker att vi borde ha fler, inte färre, utlandsmyndigheter. Nederländerna om än något större befolkningsmässigt än Sverige har 150 utlandsmyndigheter. Regeringen Reinfeldts globaliseringsråd påpekade själva att Sverige satsar påfallande lite på sin utrikesförvaltning. Borde inte det argumentet bita på ministrarna Bildt och Borg nu när UD:s budgetunderskott försvunnit?
