I politikernas grumliga vattendrag
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det visar också en klarsynthet och förvisso en smula mod att visa dumheterna i politikernas grumliga vattendrag. Att mark- och fiskevattenägare i allt högre grad brandskattas på sin äganderätt är illa men vad värre är, är att behöva betala för fritidsidkande och andra profitörers verksamhet genom fastighetsskatten. Givetvis kommer taxeringsvärdena på våra fastigheter att stiga i takt med turismens och därmed områdets popularitet.
Påpekas bör att nämnda politiker i artikeln tydligen inte har en aning om vad allemansrätt är utan bygger sin iver om ökad fisketurism på just denna sedvanerätt. Det "fria" handredskapsfisket ingår nämligen inte i allemansrätten utan lyder under fiskerilagen vilket i sin tur borde innebära att exempelvis Västerviks fiskecamp inte kan hävda allemansrätten i sin profilering av organiserad fisketurism. Det fria handredskapsfisket gäller enskilda personer och därmed inte näringsidkare i form av organiserad verksamhet. All sådan verksamhet på våra fiskevatten måste då betraktas som olaga intrång. Vad detta sedan kan medföra i form av konfrontation mellan turist och ägare törs man knappt tänka på. Redan i dag känner många, tyvärr, inte till vilka regler som gäller trots att det "fria fisket" lyder under lagstiftarens mening.
Att i socialistisk anda undanröja vår rätt att styra över våra ägor är en fadäs som väl mest kan kallas röstfiskeri och troligen ett visst maktbegär.
Undanröj det fria handredskapsfisket och återställ vattenägarnas rätt att själva styra över fisketurismen och dess utformning. Det skulle säkerligen gynna artbeståndet (profitörer och enskilda fisketurister har knappast någon kännedom om de vatten som utnyttjas utan här gäller det att få fisk, så många som möjligt). Dessutom finns en skattevinst för det allmänna att vinna vid ett sådant förfarande eftersom mark- och vattenägande skärgårdsbor då rimligen bör öka sina intäkter. I dag går det inte att livnära sig på inomskärsfiske men med fritidsturism i enskild regi på land och i vatten ökar möjligheten för en fortsatt och förhoppningsvis utökad levande skärgård. Som det nu är bestämmer politikerna att en levande skärgård bara ska innefatta juni till augusti eftersom man bara värnar om det rörliga friluftslivet och hur går det ihop med dåvarande miljöminister Anna Linds skärgårdsutredning, den så riktigt beskriva "hyllvärmaren".
Man kan också säga att nuvarande system går stick i stäv med regeringens strävan i natur-, kultur- och miljövård även om miljöbalken i vissa stycken motsäger sitt syfte. Fiske från båtar med tvåtaktsmotorer släpper ut ofantliga mängder orenade avgaser i våra kustvatten och borde rimligen ha en stor negativ verkan på de marina organismer som utgör grundvalen för fiskbeståndet, slitaget på våra stränder ökar hela tiden och störningen av sjöfågellivet är märkbar. I början på 1950-talet förbjöds vårjakt på ejder då man ansåg att ådans häckning stördes av de cirka 200 jägare som på egna marker bedrev jakt. I dag släpper man ut 200000 fritidsidkare under samma period!
Att partipolitiska hänsyn går före äganderätten syns med all önskvärd tydlighet och bottnar nog i den egna maktpositionen och främjar inte en levande skärgård, även utanför semesterperioderna. Fiske och fisketurism ska självklart bedrivas av dem som kan sina vatten nämligen vattenägarna själva. Utöka då också tillsyningsmännens befogenheter till övervakning av tjuvfiske och andra olägenheter, även utanför deras nuvarande naturskyddsområden. Det kommer att ge en mycket stor vinst för den enskilde, mark- och vattenägarna men också för samhället i stort.
DEBATT
Bengt Nilsson är hemmansägare i Tjust skärgård.
Bengt Nilsson är hemmansägare i Tjust skärgård.