OLA MÅRTENSSON: Hyfsat nöjd, men inte helt tillfreds

Med sedvanlig pompa och ståt anlände riksdagsledamöterna och kungafamiljen till riksdagshuset strax före klockan 14 igår. Det var en uppsluppen skara politiker som återfann sina platser i plenisalen. Mina förväntningar på regeringsförklaringen var högt ställda och jag hade trott att statsminister Reinfeldt skulle bjudit på några överraskningar under sitt halvtimmeslånga tal. Talet var en grov översikt över vad som ska ske, det mesta av regeringspolitiken har vi fått oss till del under de senaste veckorna eller så kommer det att preciseras under nästkommande vecka då budgetpropositionen läggs fram. Som sagt, under de senaste veckorna har alliansen på olika vis presenterat nysatsningar som nästan enbart uppbackats av de borgerliga ledarsidor, debattörer och väljare. Några av oss är hyfsat nöjda men ändå inte helt tillfreds. En dag som denna är i alla fall jag nöjd över att regeringen kommer att genomföra det tredje steget i jobbskatteavdraget som innebär att de flesta av oss kommer att ha omkring 1000 kronor mer att leva för per månad, än vad vi hade under Göran Perssons och Mona Sahlins tid vid makten. Det är inte illa. Dessutom kommer gränsen för vilka som kommer att betala statlig skatt att höjas till 31700 kronor. Skattelättnader för företagare är något annat som välkomnas. Vidare handlar det om en mycket behövlig satsning på psykiatri, inte minst på ungdomspsykiatrin. Infrastruktursatsningar och skattesänkningar för pensionärer är andra viktiga områden som regeringen satsar på. En av anledningarna till att jag inte är helt tillfreds är att Reinfeldt inte fokuserade försvarspolitiken i regeringsförklaringen mer än vad han gjorde. Han poängterade vikten av samarbete, inte minst inom EU. Däremot sades inget explicit om situationen för det svenska försvaret. Visst, regeringen har markerat sin reträtt, men det borde ges utrymme i denna regeringsförklaring. FRA-frågan är en annan fråga som hade förtjänat en kommentar. Det hade varit önskvärt och aktningsvärt om statsministern i dag hade dragit tillbaka lagen för en rejäl översyn. Intressant nog släpptes ett pressmeddelande i eftermiddags av rörelsen Borgerligt nej till FRA, i vilket det tydligt framgick att sex av folkpartiets riksdagsledamöter kommer att rösta nej till lagen. Med andra ord finns det en majoritet i riksdagen i dag för att stoppa FRA-lagen i dess nuvarande utformning. Dessa vill tillsätta en parlamentarisk utredning som kan lägga fram en ny signalspaningslag där rättsäkerhet och den personliga integriteten skyddas. Helt i min smak. Andra frågor som skulle kunna fokuseras mer och tydligare är detaljer inom det man i dag kallar klimatfrågan, då avser jag framför allt frågan om kärnkraften. Ett annat spörsmål gäller frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vidare skulle jag önska en ännu mer offensiv politik för företagande och att rättspolitiken kommer längre upp på dagordningen. Dessutom finns det på flera av landets borgerliga ledarredaktioner en önskan om att några av ministrarna ska lämna sin post för någon mer lämpad. Tolgfors sitter trist nog kvar på försvarsdepartementet. Efter det högtidliga öppnandet satt några av riksdagspartiernas partisekreterare i SVT24 och förde ett samtal kring regeringsförklaringen och det kommande politiska året. Socialdemokraternas Marita Ulvskog förnekar sig aldrig. På ett lika ohederligt som osmakligt vis framställer hon regeringen som svag och fylld med interna motsättningar och problem istället för att tydliggöra sitt partis avsikter inför valet om två år. I samband med den tidigare socialdemokratiska regeringens enorma förlust 2006 (socialdemokratins sämsta val sedan den allmänna rösträttens införande) uttalade hon sig i stil med att det kändes som om en statskupp ägt rum då s blev av med regeringsmakten. Denna dam förnekar sig icke och har fortfarande svårt att förlika sig med socialdemokraternas historiska nederlag. Så när statsministern i riksdagens talarstol avslutar regeringsförklaringen med orden "Så fortsätter vi vårt arbete för ett friare, tryggare och mänskligare Sverige", så är det intentionen hos den mest stabila majoritetsregering som Sverige haft sedan Tage Erlander styrde landet med egen majoritet i slutet av 60-talet. Något så stabilt alternativ ser inte ut att kunna formas på vänsterkanten under överskådlig tid.

Ola Mårtensson: Hyfsat nöjd, men inte helt tillfreds

Efter ett långt och eventuellt också välbehövligt sommarlov återsamlades riksdagsledamöterna igår då riksdagen högtidligt öppnades av kung Carl XVI Gustaf.