Hur får Putin ordning på sin krigsmakt?
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Putins första uppgift var att officiera i nationens sorgearbete. Men i ett ögonblicks närhet ligger hans ansvar för att hindra en upprepning. Och då är hans kanske värsta problem inte terroristerna utan hans egen krigsmakt och säkerhetsapparat.
Putin skulle vilja ha en sådan situation i Tjetjenien att han kan dra bort inemot 100000 ryska soldater. Det är lika uppenbart som att hans gode vän George Bush skulle vilja ta hem sina soldater från Irak. En del av problemet där är ju deras närvaro. I fullgörandet av uppgiften blir det lätt besvärliga relationer med befolkningen. Det har också uppenbarats bevis på gravt bristande omdöme.
Det gäller också i Tjetjenien. Men där är det inte undantag -utan regel!
Och även om det i USA diskuteras livligt vilka politiska och ekonomiska intressen som tjänar på konflikten i Irak är det inget emot spekulationerna kring den tjetjenska tragedin.
I den rysk-tjetjenska rykteskvarnen maler spekulationerna om att konflikten hålls igång av terrorister och maktspelare i Moskva i en djävulsk förening. Vid kritiska tillfällen skulle den ena agera med uppmuntran av den andre. Ett exempel: De gerillaräder och terrordåd som i augusti-september 1999 ackompanjerade Vladimir Putins upphöjelse till premiärminister och sedan president.
Även om man avfärdar sådana konspirationsteorier är det ställt utom tvivel att separatister och sedan gerilla och terrorister levt samlevt med Moskva och dess ombud i Tjetjenien alltsedan Sovjets upplösning 1991. Att sälja vapen till motståndaren har varit lika självklart för rysk militär som att pressa civilbefolkningen. Ryska soldater har lärt av tjetjenerna att tjäna pengar på kidnappning.
Den militära uppgiften har däremot inte fullgjorts. Ryska inrikesministeriet erkände i somras att separatisterna återupprättat sitt samband över hela Tjetjenien, medan de ryska styrkorna var illa samordnade, inte trodde på sin sak och inte vågade lita på de tjetjener som står på Moskvas sida.
I juni tog sig 600 rebeller över Ingusjien, republiken mellan Tjetjenien och Nord-Ossetien. Räden ledde till avsked, till sist, för den ökänt inkompetente stabschefen Anatolij Kvasjnin och tre andra höga befälhavare i Nord-Kaukasus. Men deras ersättare anses lika intresserade av att det för dem lönsamma kaoset fortsätter.
Illdådet i Beslan har ännu en gång visat världen vad för slags krafter som vill ta över Tjetjenien och norra Kaukasus. Men Putin har ännu inte presenterat något slags trovärdigt alternativ och lär inte kunna göra det om han inte får ordning på den krigsmakt han lovat reformera i snart fem år. (SNB)
Utrikeskrönikan