Somliga händelser sätter sig i minnet på ett vis som få andra. De blir dessutom en del i vårt kollektiva minne på ett alldeles speciellt sätt. De allra flesta svenskar minns exakt vad de gjorde när de nåddes av beskedet att dåvarande statsminister Olof Palme mördats på öppen gata i centrala Stockholm, en sen februarikväll 1986. Fast att jag bara var sju år då, minns jag det väldigt väl och kan spela upp minnet i min inre biograf när som. Jag är säker på att de allra flesta svenskar som fick nyheten om krigsutbrottet 1939 och sedan om freden 1945 också minns vad de gjorde när dessa besked nådde dem. Och frågan är om det inte också gäller händelserna den 11 september 2001.
Var det upptakten till ett nytt världskrig? Var det olyckshändelser? Ett flygplan kan möjligen flyga fel och rakt in i en skyskrapa, men inte två nästan samtidigt! Tankarna och reflektionerna kring vad som hände då var svåra att riktigt sortera ut och förstå sig på. Overklighetskänslan var total.
Krigen i Irak och Afghanistan är delar i det världsomspännande kriget mot terrorn som USA:s tidigare president George W Bush utropade. Han har fått utstå mycket spott och spe under decenniet som gått, och visst - allt har inte varit klockrent. Inte minst här i Sverige har han häcklats och många av de åtgärder som genomförts har ifrågasatts. Men Bushs intention bakom kriget mot terrorn, att stå upp, försvara och säkerställa demokrati och frihetliga värden i världen, har varit och är i grunden helt riktig.
Länge trodde många i vårt land att Sverige av någon outgrundlig anledning var frälst ifrån ondo. Men när Sverige julhandlade som bäst förra året bestämde sig Talmour Abdulwahab för att i självmordsbombarens kläder ge sig ut och sätta en huvudstad och ett land i skräck. Mitt på Drottninggatan i Stockholm, mitt i rusningstid sprängde han sig själv. Det var bara en lycklig slump att inga andra skadades eller drogs med i döden. Vad planen exakt var, är inte helt klarlagt. Men självmordsbombarens intention var sannolikt att orsaka ännu större förödelse än vad han lyckades med. Kanske var han på väg till Centralen eller till något av Stockholms mediehus. Sprängladdningen han bar på sig skulle, rätt utlöst och i trängsel, ha kunnat döda många människor.
New York, Bali, Madrid, London och Stockholm - dåden är kopplade till den fundamentalistiska islamistiska terrorismen, till grenar av al-Qaida eller andra extremistmiljöer. Deras syften är att sätta skräck i vårt öppna samhälle, få oss att hålla tyst och kuva oss.
Hotet att fler terrorattacker ska drabba världen finns fortfarande kvar. Trots att Saddam Hussein och Usama bin Ladin är döda är kampen mot den islamistiska terrorismen långt ifrån vunnen. Men vi måste vara på det klara med att det inte bara går att möta det med nya stängsel, metalldetektorer och lagar för att möjliggöra avlyssning av tele- och nättrafik. Hotet måste också mötas med ett värnande av vårt lands grundläggande värderingar, sådant som yttrandefrihet, öppenhet, demokrati och humanism.