Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
- Det gör jag väl inte. Jag dammsög ju i går.
- Nu, ja. Men vi prenumererar ju på dammsugarpåsar, fem stycken var tredje månad. OCH DU HAR NU NIO KVAR!
Annars har väl inget annat hänt i veckan än att ingenting hänt med Anitras fantastiska pension.
Men vem trodde att något skulle hända? En argsint ordförande i Systembolaget, Olof Johansson, hade visserligen sagt att han skulle ta itu med frågan. Det gjorde han så bra att han fick hela styrelsen med sig på att ingen omförhandling skulle ske. Annars, som han sa, riskerades det ju att Anitra skulle bli arg och avgå.
Så, vad skulle hon då gjort i stället? Var skulle hon kunna få ett jobb med 2,1 miljoner i lön om året - och en pension från 60 år på 1,4 miljoner. Livet ut?
Den humörskiftande gamle centerledaren är rolig att se. Störtförbannad (på vad?) eller asflabbande, som när han som argument för att pensionen skulle stå orörd, hävde ur sig att Anitra var en "oemotståndlig krydda". Absolut peppar, kanske.
Fast se´n är det ju inte lika festligt längre när jag tänker på att det är våra skattepengar som gödslas ut på det här sättet. Med vilken rätt?
Hur har den här kulturen kunnat uppkomma? Kan en människa äta sig mer än proppmätt? Vilka enorma bedrifter är det som uträttats? Och vart tog moralväktaren Ulvskog vägen?
Perssons framfart med att väcka uppmärksamhet genom sitt herrgårdsbygge skiljer sig på ett märkligt sätt från företrädarnas på partiledarposten. Det ska bli extra intressant att höra honom nu i valrörelsen lägga ut texten om jämlikheten. Alla kommer vi väl ihåg hur han i senaste valrörelsen plötsligt högg rivalen Bo Lundgren i ryggen. För att denne rike knös gått och köpt sig en villa i Djursholm för 5 miljoner.
Perssons lilla Torp lär kosta 19 miljoner. Men allt behöver ju inte lånas. Anitra har gjort några miljoner på sin försäljning av en förkättrad bostadsrätt. Men 13 miljoner har lånats och "den som är satt i skuld är inte fri", så lite synd om det strävsamma paret är det.
Att regeringen inte kan tänka sig att avveckla monopolet, som EU vill, får man förstå. Först måste Anitra bli 60 år och få sin pension.
När det talades som mest om bonusar och fallskärmar i näringslivet (inte klokt det heller) var Persson ursinnig. Sådan girighet passade inte i Sverige.
- Definitivt inte i det nordiska samhället med vår utpräglade känsla för jämlikhet, sa han så riktigt.
Expressen påminner om att Anitra Steen och Göran Persson arbetade ihop på 90-talet (statssekreterare och finansminister) för att minska pensionerna för vanligt folk. Inflationsskyddet (basbeloppet) urholkades med 3,2 miljarder 1995. Bostadstilläggen för pensionärer sänktes, med hjälp av Olof Johansson (gapflabb). På hösten samma år flyttades utbetalningsdatumet för pensionerna fram till slutet av månaden - och lurade pensionärerna på 280 miljoner kr i ränta.
Nu ser paret Persson fram emot en pension på drygt 2 miljoner om året. Säkert avdragsgilla i jordbruksfastigheten.
Men Martin Iverts statliga pension måste förstås sänkas. Det kräver jämlikheten.
Som av en händelse läser jag på nätet om hur man gör sin kvinna lycklig: "Var kärleksfull, engagerad - och rik."
Jag får väl gifta mig med Göran. Eller Anitra. Eller Olof.
Förresten, vad tjänar Olof på sin ordförandepost i Systembolaget?
För övrigt spelar det väl ingen roll nu hur det såg ut innan jag dammsög senaste gången, eller?