Herr Spiegel
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Ännu matt efter det gastkramande Vasaloppet läser jag allt vad tidningarna skriver om det. Visst är det märkligt, eftersom jag redan vet allt. Men så fungerar jag vad det än gäller. Det är därför recensioner, till exempel, är så viktiga.
DN-reportern Claes Sjödin avslutar sin artikel med en pärla:
"Slutligen: startfältets bästa namn hade japanen Shunsuke Komamura. Det är ju vad Vasaloppet handlar om - komma till Mora."
Så blir jag väldigt glad över den positiva optimismen bland alla bilförare. 90 procent tycker ju att de kör bättre än genomsnittet.
Sådan framtidstro behöver vi. Eller?
Det är annat än vad som sägs i en sannfärdig insändare i DN:
"Om cirka 40 - 50 år kommer man att säga att det var bättre förr.
Då kan var och en räkna ut hur framtiden kommer att se ut."
Hua.
Fast då har väl växthuseffekten verkat så vi har 120 minusgrader.
Under natten till i går hade temperaturen bara minskat till 26 minusgrader i Horn och 18,6 utanför mitt fönster. I Idre, lite norr om Vasaloppet, var det 30 kalla grader.
För en dryg vecka sedan läste jag rubriken: "VÅREN TVEKAR ÄNNU?"
Det var väl bara förnamnet, ett hisnande understatement.
Men vad som helst kan hända. Poliserna klär redan på sig alltmer. Polisen får bära turban, huvudbonad och judisk kippa, hör jag.
Blir inte det lite väl varmt?
För övrigt tycker jag sådana beslut är barnsliga, för att inte säga löjliga. Gäller inte att ta seden dit man kommer, längre?
Det talas så mycket om fyndplats, när det gäller döda fåglar som befaras vara smittade av det dödliga fågelinfluensaviruset, som vid Simpevarp, vid reningsverket i Västervik (oron obefogad), Oxelösund och Karlskrona. Fynd? Det trodde jag var när man hittade något jättebra, ett fynd, till exempel.
Som vid Olserum eller guldgruvan i Gladhammar. Martin Ivert kan gärna komma hem från LKAB och sitt jobb med att flytta Kiruna för att kunna bryta mera malm. Här ligger inga städer i vägen. Bara att fixa tillstånd och sätta igång och bryta. Verkställ!
Woody Allen säger att han haft tur i livet. Skulle tro det. Men när han som i filmen Matchpoint illustrerar detta med en nätboll i tennis, är han ute och cyklar. Det är naturligtvis varken tur eller otur hur bollen dimper ned. Det är ett resultat av hur bollen slagits, ingenting annat.
Jag skrev om Rolf Åsberg, hans beundran för Alf Henrikson, liksom min, för ett par veckor sedan. Nu har jag i boken Tittut (1992), där många av signaturen H:s dagsverser samlats, gjort ett fynd (!). Nämligen en vers om mig själv:
"REFLEXER
Spegeln återger vad som helst och
blir icke besudlad därav.
Den glömmer totalt på sekunden vad den
samvetsgrant återgav.
Den visar oss något så när vår person och är
rättvis och nykter i regel.
Skönhet och fulhet, rätt eller fel är
likgiltigt för en spegel."
Så nu vet ni det. Det är ingen idé att kråma sig.
En annan, blivande, författare är Alan Greenspan, som i nästan två decennier bestämde räntan i USA. Han kan räkna och får nu 67 miljoner kronor i förskott. Han har i sina uttalanden med åren gjort sig känd som ett ordlekande orakel. En gång förklarade han inför kongressen:
- Om ni förstår vad jag säger har jag uttryckt mig fel.
Det är ungefär som den här spalten - var är förskottet?
Ljudet är för högt på varannan konsert.
Därför går inte jag på varannan, utan på dem emellan.
Tjoflöjt!