Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nej, jag tror inte på spöken. Men för många socialdemokrater är privatiseringar detsamma som ett hemskt och otäckt spöke - ett hot mot välfärd och nästan detsamma som galgbacken.De politiska skillnaderna i landstingspolitiken är inte alltid så stora - och sedan de borgerliga för flera år sedan, vid det här laget, deklarerade att de inte kommer att privatisera några sjukhus i länet, minskade skillnaderna ytterligare. För den styrande vänstermajoriteten är det ett uppenbart problem. Därför ser landstingsrådet Lena Segerberg till att skrämmas med att hävda att länets moderater kommer att privatisera sjukhus. Finns inte spöket, går det i alla fall att skrämmas med det, verkar Segerberg resonera. Effekterna av ett partis politik är inte alltid lätta att förutspå. I det hänseendet är det självklart att motståndarna gives ganska stort utrymme för tolkningar och att måla fram scenarior. För att sådant ska ha någon trovärdighet alls, måste politikern som vill måla fram scenariorna åtminstone utgå ifrån motståndarens befintliga förslag och politik. Tillåt mig exemplifiera. Om ett parti - vi kallar det Familjepartiet - föreslår ett vårdnadsbidrag på 10 000 kronor i månaden. Då kan motståndarna kritisera detta genom att hävda att det kommer att få en negativ inverkan på kvinnors löneutveckling och ställning på arbetsmarknaden. Ett konservativt systerparti skulle kunna lyfta fram fördelarna och understryka betydelsen av att föräldrar stannar hemma hos sina barn när de är små och utveckla vilka fördelar det skulle kunna medföra. Exakt vad som kommer att hända vet ingen, men utifrån förslaget kan olika politiska alternativ kritisera eller berömma det genom en hyfsat saklig analys och argumentation. Detsamma skulle kunna gälla om det fiktiva S-partiet föreslår sänkt ribba för statlig skatt. Men i landstingspolitiken i Kalmar län går Socialdemokraternas Lena Segerberg ett steg längre. Hon hittar på och fantiserar fram motståndarnas politik och hon argumenterar och debatterar - inte mot Moderaternas och de borgerligas reella politik - utan mot hennes egna fantasier om vad som är på den borgerliga agendan i länet. I gårdagens tidning kunde VT:s läsare ta del av att Segerberg fått in ett nytt argument i debatten: "Men det senaste, som har gjort att jag är fortsatt orolig, är att man bjöd in Filippa Reinfeldt som drivit privatiseringar hårt i Stockholm". Vad är det? Vilken strålande argumentation! Eller inte. Länets moderater har bjudit in partiets talesperson i sjukvårdsfrågor - per automatik innebär detta med den Segerbergska logiken att Moderaternas Henrik Yngvesson & Co kommer att driva exakt samma politik som Filippa Reinfeldt gör i Stockholms län, som har sina förutsättningar, och dessutom privatisera ett av sjukhusen i länet - Västerviks.Nog för att jag själv tycker att borgarna i landstinget kunde varit djärvare vad gäller privatiseringar. Men att tillskriva Yngvesson & Co åsikter och en politisk agenda de inte har är vare sig seriöst eller konstruktivt. Nu är det två veckor kvar till valet och Lena Segerberg borde lägga sina fantasier om motståndarena åt sidan och diskutera politik. Eller är det rödgröna landstingsmanifestet så tunt att det är för att skyla de egna bristerna som skrämseltaktiken kommer fram?
