I går meddelades det att mångårige ambassadören och UD-medarbetaren Sverker Åström avlidit, 96 år gammal. Han blev uppmärksammad på tidningen QX:s gaygala för några år sedan då han kom ut som homosexuell. Hans livsberättelse är både fascinerande och på sitt vis sorglig. För, håll i tanken, att samtidigt som Åström vandrade runt i UD:s lokaler under sina första år som anställd, var homosexuella handlingar olagliga och från 1944 betraktades homosexualitet som en sjukdom i vårt land och i Tyskland deporterades homosexuella till arbets- och koncentrationsläger.
I dag ser onekligen situationen för homosexuella i Sverige helt annorlunda ut än vad den gjorde på 40-talet. Även om homofobi och ojämlikhet fortfarande kantar vardagen för många människor, har det formella likaberättigandet inte långt kvar till att det blir uppnått.
Anja Pärson kom ut ur garderoben i ett sommarprogram för några dagar sedan. Hon berättade om sin kärlek till en kvinna.
I programmet utryckte hon också en önskan om att inte bli någon slags ikon för gayvärlden, för något större än henne själv.
Nu har Aftonbladet-kolumnisten Ronnie Sandahl skrivit en förebrående kolumn i ärendet, där han anser att det är osolidariskt av Pärson att inte ställa upp för HBTQ-kollektivet (homo- och bisexuella, transpersoner och queer). Av tacksamhet till de som gått före i kampen för att det nu är möjligt för Anja Pärson och hennes partner att leva öppet ihop, ska hon bli en del av det svenska gayetablissemanget. Resonemanget stinker.
Jag skrev en artikel på Svenska Dagbladets ledarsida för några år sedan, efter att ha varit på öppningen av en utställning av gayikonen Elisabeth Ohlson Wallin på Armémuseum. Jag gillade inte vad jag såg, vare sig som konst eller som politiskt manifest. Några svenska regenter avporträtterade som homosexuella med sina älskare och älskarinnor vid sin sida. Jag har sällan mött sådana reaktioner efter en artikel, som efter den. Man kritiserar inte HBTQ-eliten, så är det bara. Elisabeth Ohlson Wallin is untouchable och är en god konstnär som alltid presterar bra utställningar. Det är som att man då också per definition kritiserar alla framsteg för lika rättigheter som tagits sedan 1944.
Jag köper inte resonemanget. Också en minoritets ikoner och självutnämnda lärde män och kvinnor, måste kunna kritiseras.
I minoriteter formeras också eliter. Kanske är förväntningarna ännu större på att man inom minoriteten sluter upp bakom den "egna" minoritetens elit och de värderingar som saluförs av dess inflytelserika representanter och organisationer.
Det finns de som tagit på sig rollen att vara banerförare i kampen för lika rättigheter, det finns sådana som inte valt det själv men fått finna sig i rollen. Historiskt sett har det funnits ett värde i att kända människor berättat om sin sexualitet för att uppmärksamma minoritetens utsatthet. På så sätt har somliga blivit symboler för kampen för likaberättigandet. Kanske finns det också i vår tid ett sådant värde. Men det måste i så fall bygga på frivillighet. Vi lever inte i Sverige 1980. Året är 2012.
Man kan vara adopterad från Afrika, homosexuell och rösta på Sverigedemokraterna. Man kan vara etniskt svensk, verkstadsarbetare, man, heterosexuell och rösta på Feministiskt initiativ. Människan är ingen komplett och felfri produkt som är stöpt i samma form som alla andra. Att människan är unik är inte bara en klyscha i ett partiprogram. Människan är unik och inte sällan irrationell.
Somliga säger att lantisar är dummare än stockholmare, andra gör likhetstecken mellan den judiska befolkningen i Sveriges tredje största stad och staten Israel och några andra sitter på Södermalm och tror att deras världsbild är den för alla allenarådande. Det är onekligen lättare att placera in människor i fack än att betrakta komplexiteten och det unika hos en människa och se varje människa för den hon eller han är.
Anja Pärson vill inte bli någon gayikon och Sandahl tycker att Anja Pärson är osolidarisk.
Som att det skulle finnas något HBTQ-kollektiv och som att alla i detta kollektiv unisont skulle sluta upp bakom allt som pumpas ut av dess koryféer och RFSL.
Nu är det tack och lov inte så.