"Norden är mossigt. Norden är något historien egentligen lagt bakom sig i en tid, när EU och Europa och globaliseringen tar över. Glöm Norden".
Journalisten Bengt Lindroth, nestorn i svensk mediebevakning av Norden, har skrivit en bok just med titeln "Härlig är Norden" (Carlsson bokförlag) - en reporters uppenbarelser under 50 års bevakning av Norden och Baltikum. Han vill med boken försöka övertyga yngre generationer om hur missvisande den här sortens polemik är. Hans slutsats är i stället att det moderna, anpassningsbara och utåtriktade Norden har en viktig mission att fylla i 2000-talets Nordeuropa och inom ett allt mer sönderfallande EU. Synd bara, skriver Lindroth att inte svenska och nordiska politiker bryr sig mer. Och svensk mediebevakning av Norden får med några få undantag underkänt. Det nordiska och det globala hänger ihop, menar Lindroth.
Om den dåliga mediebevakningen får Bengt Lindroth stöd av professor Kent Asp vid Göteborgs universitet. Asp skriver att Norden i ett 30-årsperspektiv fått stryka rejält på foten. Norden passar inte den logik som tillämpas inom medierna. Norden är inte lika konfliktfyllt, lika dramatiskt och vi har för dålig baskunskap för att göra Norden intressant och göra tillspetsningar. Nyhetsjournalister har en grundföreställning om att deras publik inte tycker att Norden är intressant. Detta är i bjärt kontrast till hur Nordens folk själva ser på det. Sjuttioåtta procent av alla invånare i Norden ställer sig positiva eller mycket positiva till nordiskt samarbete enligt Oxford Research 2010. Folk identifierar sig lättare som nordbor än som européer.
En tredje professor svensk-chilenaren Mauricio Rojas myntade idén om ett slags Nordic Light, en "lättnordism" uppblandad med allt annat, mer en mental tillhörighet. Rojas menar, inte minst med tanke på att allt fler invånare i Norden kommer från ickenordiska kulturer, skulle känna igen sig i Nordic Light.
Kan inte här låta bli att citera min favoritmening i Bengt Lindroths bok: Nobelpristagaren i litteratur Halldór Kiljan Laxness har sagt: "Vi alla nordbor är i behov av att fara bortåt i världen för att sedan längta hem och förstå hur vi kan härda ut i vår periferi."
I Bengt Lindroths insiktsfulla bok om det nordiska samarbetet pekas vidare på de möjligheter som bättre borde tas till vara för de nordiska länder som ingår i EU. Utrikespolitiska institutet i Helsingfors har i en skrift konstaterat att ny energi måste ledas in i umgänget de nordiska länderna emellan. De nordiska länderna måste visa motstånd när de vid EU-beslut stöter på negativa följder för små stater. De nordiska staterna har enligt forskarna visat bristande förmåga eller vilja att verkligen fånga upp egna regionala fördelar man kunde ha vunnit genom samarbete.
Ja mycket kan göras bättre i det nordiska samarbetet. Många menar dock att vardagsnordismen är utbredd med över 700 nordiska föreningar. Och att det mesta fungera bra som det är.
Nästa år tar Sverige över ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Låt oss hoppas på en rejäl injektion i samarbetet. Det skulle också behövas många Bengt Lindroth i Norden!
PS. Detta är min sista VT-kolumn efter 47 års skrivande om världen utanför Hermanstorp. Det finns inte plats för fristående kolumnister. Har VT och framför allt VT-legendarer som Gunnar Friberg, Bertil Andersson, Berget Holst, Sven-Åke Lindblad, Rune Engelbrektson och Hans Holm att tacka för god skolning i journalistik och nyhetsvärdering. DS.