Hårdhänt mot familjen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Varför denna fruktansvärda undanfallenhet mot feminismen? Många uppriktiga medborgare är feminister för att man i likhet med mig själv anser att ingen ska diskrimineras. Därvid missar man att det är allt tydligare att det är den militanta feministfalangen som för talan. Där handlar det inte om jämställdhet, utan om att "män är djur". Det finns ett maktgalet hat i feministbotten. Hat mot män och hat mot kärnfamiljen. Det har feministdrottningen visat genom sitt utspel - död åt familjen, med preciserad adress på kärnfamiljen.
Sexuell frihet (lösaktighet) tilltalar många, men priset är för högt. Jämställdhetsparollen är endast fårapälsen i vilken den feministiska ulven klär sig. Att det kan finnas medfödda skillnader mellan två lika värda människotyper, kvinnor och män, utesluts utan grund, och ve den forskare som skulle drista sig att påtala något annat. Det finns inga gränser för det feministiska förmynderiet över människor. Ingen kan bättre bestämma över vem av föräldrarna som tar ut ledigheten än föräldrarna själva. Det är jämställdhet. Men feminister accepterar endast karriären som värdemätare på människovärde. Vaknar vi någon gång?
BREV TILL LEDARSIDAN