DEBATT: Har överenskommelsen förhandlats fram i tidsnöd?

Med anledning av Harald Hjalmarssons inlägg i VT den 5 juni vill jag efter övervägande återkomma för att betona att avsikten från min sida inte är - eller har varit - att polemisera mot Hjalmarsson som person, vilken jag uppfattar som en sympatisk, öppen och klart engagerad karl.
Det innebär inte att jag per automatik betraktar Holiday Club (HC) som en ovillkorlig vinnare, eller att jag uppfattar struktur och nivå på kommunens finansiella åtaganden som tillfredsställande. Men, dessa två frågor ligger på ett överordnat plan.

Att det är båda parters målsättning, att motparten helst skall vara den som tar så mycket av en investering - och drift - som möjligt i samband med en ett nytt projekt, är en absolut självklarhet. Allt annat vore tjänstefel. Det som parentetiskt frapperar - och i efterhand - var att HC-grupperingens avslutande överenskommelse tydligen(?) föreföll att ha förhandlats ihop under en flygresa mellan Malmö och Västervik.
En dessförinnan utlovad presskonferens skulle nämligen hållas i samband med landningen. För mig är den typen av tidspress inte det bästa underlaget för bibehållandet av en värdefull förhandlingskyla.

Emellertid, vad jag för närvarande ser som av stor vikt, är att saken är helt klar, bland annat vad gäller nedanstående två sakförhållanden.
Dels att försåvitt stödet från Nutek skulle utebli, det inte blir kommunen som får träda in - som ställföreträdande kostnadsbärare, helt eller delvis - med mera pengar än vad som redan utfästs för att rädda projektet. Här upplever jag inte att kommunen har levererat det riktigt entydiga svar som jag hade hoppats på, exempelvis à lá "170 miljoner är taket i år, liksom att det fortsatt förblivit så även när vi kommit fram till åren 2017, 2027 och så vidare".
Dels att kommunen som ena parten i detta tvåpartsförhållande bibehåller en viss kontroll över att HC sköter sina åligganden och inte endast tar detta för givet. Bidraget från Nutek förefaller ju att vara den hörnsten som antingen medger att projektet kan drivas vidare, eller går i kvav. Alltså bör kommunen se till att inte bara skaffa sig insyn i HC:s agerande, utan även se till att de egna åtgärderna står i aktivitets- och kostnadsmässig paritet med medpartens/motpartens manövrer.
Betonandet av det ovanstående skall således uppfattas som support, inte som kritik.
Förtydligat menar jag att det inte kan betraktas som renhårigt från HC:s sida, att denna intressent omedelbart efter det att Västerviksavtalet är klart, tillkännager att man kommer att starta på andra håll i Sverige också, och om kommunen har hållits ovetande om dessa planer. Vad övrigt är det som vi svävar i okunnighet om?

Som lök på laxen kommer nu det statliga beslutet om Citytunneln, vilken skall uppföras inom ramen för existerande budgetmedel. Jag antar att Tjustbanan därmed inte kommer att halka uppåt i prioritet och får två ytterligare belägg för tidigare teser. Dels Quangos-fällan, (en skrift tidigare överlämnad), dels vikten av att en kommunal aktör ser till att ingå i hållbara och starka förhandlingsallianser.
Jag har även synpunkter på Visans Hus, men tar inte med annat än att vishuset påstås skall generera 150 000 till 200 000 årsbesökare, netto och att den för närvarande budgeterade investeringskostnaden uppgår till 200 miljoner kronor, inte 100 miljoner kronor som det stod i VT.

Ingenting har sagts - annat än mycket löst - om utformning, innehåll, investerare, drift och driftsintäkter. För mig blir den gången på tvärs! Ungefär som att man försöker att göra saker rätt, i stället för att göra rätta saker.
Detta analogt med att man i samband med omorganisationer börjar med rutor i stället för med funktioner. Vishuset börjar med ett tomt skal - så färdigritat att det kan datoranimeras - men med flera övriga, fundamentala, primära frågor obesvarade och vilkas konkretisering borde ha föregått allt annat. För mig - och ur mitt erfarenhetsperspektiv - blir ett sådant förhållande osäkerhetsskapande.
Som ett helt fristående tillägg till detta inlägg upprepar jag så att vården av de åldringar som tidigare var med och byggde upp vårt samhälle och välstånd är bedrövligt eftersatt.

Debatt: Har överenskommelsen förhandlats fram i tidsnöd?