Gud är inget varumärke

Om att "näringslivets jargong blir gängse språkbruk och näringslivets tänkande blir förhärskande mentalitet", skriver Daniel Bergström

Västervik2010-08-13 00:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
PR-byrån Hill & Knowlton anordnar varje år under politikerveckan i Almedalen en tävling som går ut på att utse årets starkaste varumärke. 2008 års vinnare var "Gud".Den annars så milde Jesus hade mycket kort tålamod med månglarna i templet som det heter i den klingande Bibelöversättningen från 1917, eller "de som sålde duvor" som det heter i den språkligt utspädda Bibel 2000. På samma sätt kan man sannolikt tryggt anta att Vår Herre inte uppskattas att utnämnas till "årets varumärke".Dumheter som att kalla Gud för ett varumärke är del av en större sjuka, en språklig cancer som i tysthet breder ut sig. Sjukan består i att näringslivet och dess förutsättningar tillåts sätta standarden för alla samhällsområden. Från statliga myndigheter till religiösa samfund. Näringslivets jargong blir gängse språkbruk och näringslivets tänkande blir förhärskande mentalitet.Sjukans symptom är varierande. Ett första är det galopperande bruket av vad som med en typiskt målande amerikansk term kallas "corporate bullshit", det vill säga tomma uttryck som låter fint och håller investerare mätta och glada men som i själva verket inte betyder ett dugg. "Genomlysa", "kvalitetssäkra" eller "vässad marknadsstrategi" är svenska exempel. Företagstuggets utbredning är en styggelse, som fördunklar språket och därmed tanken.Ett andra symptom är den nysvenska titelsjukan. En gång i tiden tog sig den svenska titelsjukan förhållandevis sympatiska uttryck i form av, till exempel, länsövertelegrafdirektör. I dag tvingas vi i stället dras med anglicismer som "Senior Marketing Coordinator" eller "Chief Controller", även i verksamheter där befattningshavarna i fråga löper minimal risk att komma i kontakt med engelskspråkiga personer.Ett tredje symptom på näringslivssjukan är att alla verksamheter, vad det än må röra sig om, numera ska ha en "affärsidé". Även när det i själva verket inte rör sig om en "affärsidé" i ordets egentliga bemärkelse, det vill säga en idé för att bedriva affärer - att sälja en produkt och tjäna pengar. Det står sannolikt inte på förrän Svenska kyrkan formulerar en affärsidé.Och så slutligen har vi alla dessa varumärken. Såväl Försvarsmakten som Landstinget i Blekinge län anses numera i första hand vara ett "varumärke". Och som vi har sett, även Gud. Men Gud är sannerligen inget varumärke. Inte Försvarsmakten heller för den delen. Här om någonstans ser vi hur begrepp som hör affärslivet till dyker upp där de inte hör hemma. Resultatet är inte bara vulgärt, utan direkt dumt.Denna hållning behöver naturligtvis inte grunda sig i en vänsterövertygelse. Mången aldrig så borgerlig överste från förr skulle sannolikt tappa monokeln om han hörde Krigsmakten omtalas som ett "varumärke". På samma sätt är jag entusiastisk anhängare av ett fritt näringsliv, men näringslivet och dess spelregler kan inte tillåtas vara måttstock för allt annat. Var sak har sin plats. Ut med månglarna ur templet.
Läs mer om