Vi var några stycken, mest journalister och politiker, som begav oss söderut tillsammans, mot Grekland och huvudstaden Aten för att försöka lära oss något om vad som egentligen hänt där borta under den senaste tiden, efter alla rubriker.
Vi kom fram lagom till lunch. Upp på hotellet. Ombyte, solen sken. Kavajväder.
Så inleddes vår lilla odyssé. Vi åkte runt och besökte olika byråer, TV-stationer, tidningsredaktioner och tankesmedjor. Greker med skiftande expertkunskaper fick säga sin mening. Nederlaget var ett faktum. Vi kände in Grekland.
Vi lämnade Aten och åkte ut en bit i Peloponnesos, Grekland södra halvö. Besökte den lilla pittoreska hamnstaden Nafplion, en gång i tiden det moderna Greklands huvudstad. Tog in brunch i förmiddagssolen på ett fullsatt torg.
Vi reste oss upp och åkte vidare. Fortsatte vår färd. Uppe på kullen med lämningarna från det gamla Mykene tog gruppen en vilopaus och beundrade utsikten i den lätta brisen. Vi andades in Grekland.
Perspektiv i tid och rum.
Tillbaka till Aten och nya studiebesök. Vi klev in på Ethnikí Trápeza, den grekiska nationalbanken, och fick en presentation av styrelsen.
Väl inne på styrelserummet noterade jag de utspridda askkopparna på bordet. Tände en cigarett. Grekland är trots allt fortfarande ett fritt land.
Men under årtionden av socialistiska regeringar hade den grekiska staten lånat på sig sig miljard efter miljard i ivern att tillfredsställa väljarna i en skenande överbudspolitik. Vi kände igen mekanismen hemifrån Sverige. Utvecklingen i Grekland slutade med att grekerna hade lånat på sig för mycket. Alldeles för mycket.
En kväll efter en god middag och några karaffer beskt men tillbörligt attiskt vin gick några av oss ut på en kvällspromenad. Vi gick upp mot Akropolis. Solen hade gått ner och himmelen mörknat. Stjärnorna tändes och månskenet lyste över Akropolis och på vägen framför oss där vi vandrade för att söka oss ner till tavernorna en bit längre ned.
Vi satte oss ned. Snart stod vin, öl och drinkar på vårt bord liksom på andras. En vanlig vardagskväll i januari månad i Aten.
Men låt oss inte hamna där Grekland är. Låt oss ta lärdom av deras misstag. Låt oss hålla i de offentliga resurserna. Så kan vi med gott samvete fortsätta äta våra bruncher i förmiddagssolen. Ta en drink på en bar en vanlig vardagskväll. Tända en cigarett. Utan att misstänksamma betraktare ska ha anledning att undra över hur stor del av notan som dras på kredit.
Ändå har vi andra européer också kanske ett och annat att lära av grekerna. Kanske kan grekerna lära oss hur man är lite mer människa.
Hur man kan roa sig en kväll på en bar i huvudstaden mitt i vintern, må gott, och ha trevligt tillsammans. Eller på ett torg i förmiddagssolen i en hamnstad. Kanske tända en cigarett. Utan att oroa sig för mycket över vad staten tycker och tänker om det.
Grekerna klarar det här också.