Gräset är inte grönare på andra sidan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
fokus på ett sådant vis som i vinter. Och det verkar bara fortsätta.Paulina Neuding och Mattias Svensson gör i senaste numret av det liberala nyhetsmagasinet Neo en intervju med Wetterstrand. Två saker som de resonerar kring kommer sällan fram i hajpen kring Maria Wetterstrand. Det ena är att hon faktiskt hållit på med politik i hela sitt vuxna liv - knappt haft ett arbete utanför politiken. Säkert är det inget som hon själv undanhåller, men för många andra politiker framhävs just den gedigna erfarenheten av politiken som en brist på erfarenheter av annat. Det görs inte särskilt ofta i fallet Wetterstrand. Essensen i den andra iakttagelsen är också klart intressant. Nämligen den att hon inte sällan för ett "å ena sidan, å andra sidan"-resonemang eller ett resonemang som inte leder fram till en direkt ståndpunkt, som gör att betraktarna har två bilder att välja mellan i sitt sätt att förhålla sig till henne - som pragmatisk eller som substanslös vingelpetter. Ingen tvekan råder om att bilden som sätts i media i allmänhet är den förstnämnda.Med största sannolikhet kommer Miljöpartiet göra ett bättre val i år än 2006. Men vid flera av de senaste valen har inte de partipolitiska kometerna visat sig förrän precis strax före valen. Så var det för Kristdemokraterna 1998, Folkpartiet 2002 och Piratpartiet i EU-valet förra året. Således är det för tidigt för miljöpartisterna att ropa hej. Kring det resonerar Torbjörn Nilsson i sin intervju med Maria Wetterstrand i tidskriften Fokus. "Risken är att partiet toppat för tidigt, att det kommer att utsättas för hårdare granskning, att avkall från den egna ideologin förr eller senare slår tillbaka", skriver Nilsson. Klart är att Miljöpartiet måste genomgå hårdare granskning. Om olyckan är framme och de rödgröna vinner höstens val kommer visserligen inte Miljöpartiet ensamt att styra över moder Svea, men partiets politik kommer att få genomslag. Så vad betyder MP-politik för dig och mig? Några av beståndsdelarna: antikärnkraftsextremism, motstånd mot bilar och nya säkra vägar. Skattehöjningar och tillväxtkritik. Tvångsdelad föräldraförsäkring och kvotering i bolagsstyrelser. Jag återkommer i nästa veckas lördagskolumn till dessa och andra beståndsdelar i partiets valmanifest som presenterades i gångna veckan.Partiet som gjort en stor sak av att inte vara etablissemang vill nu inget hellre än att ingå i etablissemanget. Regeringstaburetterna hägrar. Makten förblindar idealen? Och även om Wetterstrand kommer att avgå som språkrör i början av nästa mandatperiod, vilket partistadgarna föreskriver, kommer hon säkert att få en framträdande post i regeringen om vänsterkartellen vinner. Vanliga och vänliga Wetterstrand, fler politiker än hon har beskrivits så innan år av ministerposter och centrala uppdrag samlats i deras meritförteckningar.