Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En dag hittade jag en mobiltelefon på golvet i rasthallen på högstadieskolan i Malmö där jag jobbade. För att identifiera vem den tillhörde öppnade jag telefonboken - tänkte att den kanske var någon av mina elevers. Jag lyckades inte lista ut vems telefonen var, däremot bläddrade jag förbi fyra kontakter i telefonboken: Sprit1, sprit2, sprit3 och sprit4.Tänk så enkelt det är att få tag på alkohol för unga. Det var i Malmö och det verkar nästan vara lika enkelt här. Ungdomarna hittar sina kanaler till samvetslösa människor som tjänar pengar på tonåringarnas jakt efter berusning.Fler än jag har säkert skänkt en tanke åt Roger Carlsson som VT berättade om i veckan, pappan som förlorade sin son som blandat alkohol och läkemedel. Att förlora sitt barn måste vara något av det värsta en människa kan drabbas av. Men Roger Carlsson vill berätta för att hindra andra ungdomar att göra samma förödande misstag som hans son Markus.Drogerna drabbar oss alla - både missbrukaren och omgivningen, både barn och vuxna. Inte sällan är ett tidigt bruk av lättare droger i unga år också inkörsporten till tyngre. Därför är det så viktigt att det förebyggande arbetet når de unga. Samtidigt är det säkert klurigt att hålla balansen mellan att vara den upplysande vuxne förebilden och den moraliserande förmyndaren. Parallellt med föräldrars och andra vuxna förebilders uppmaningar och förbud, finns en underlig dubbelmoral i drogdiskussionen - regelverken är inte helt logiska. Ett exempel på detta är den diskussion om ungdomarnas rökning som pågick i förra veckan. Allt fler unga röker trots antirökkampanjer, då talas det om införandet av särskilt avskräckande bilder på etiketter och ännu mer omfattande rökförbud. Men förs samma diskussion om starkölen, vinet och spriten? Nej. Det vore måhända ingen bra idé med varningstexter på vinflaskorna, men visst är skillnaderna mellan diskussionerna om olika droger ganska märklig. Hur mycket det än satsas på drogförebyggande arbete i olika former, hur många gånger vi upprepar mantrat "I Västervik dricker vi mindre" och hur många gånger föräldrar än nekar sina barn att köpa ut från Systembolaget så finns det alltid någon som får tag i spriten och drogerna. Inte blir det lättare av att drogerna finns ett musklick bort - handeln med droger på nätet är en lukrativ bransch.Är detta då skäl nog till att ge upp kampen mot drogerna och låta barn och unga droga ner sig och fastna i beroenden? Självklart inte. Den som tror att drogförebyggande arbete är något som sköts med vänsterhanden får nog tänka om. Däremot får inte detta arbete reduceras till att skötas av någon kommunbyråkrat eller en skolsköterska som då och då, i bästa fall, upplyser och diskuterar och, i sämsta fall, moraliserar och skrämmer.Det bästa förebyggande arbetet är kontinuerligt och är det som grundläggs där våra värderingar formas; i familjen och i de små gemenskaperna, i klubbarna, föreningarna, församlingarna, bland släktingarna, grannarna och vännerna. Det civila samhället har en enormt stor betydelse i detta och här borde vår kommuns relativa litenhet kunna vara en stor fördel och tillgång.
