Gör Västervik promenadvänligt på vintern
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Grundtanken är väl att spara skattebetalarnas pengar. Bra, om systemet fungerar och drabbar fastighetsägarna någorlunda rättvist. Ganska dåligt, som vem som helst kan konstatera efter en promenad på stan en snörik dag. Just nu är det ingen fara, men snö över Västervik blir det nog även denna, hittills regntunga, vinter.
Snöröjning och halkbekämpning bedrivs, som alla kan se, olika från fastighet till fastighet. Bitvis är trottoarerna gångbara, bitvis oframkomliga. Detta är kanske naturligt med en förordning som kan tolkas högst individuellt, vilket innebär att var och en skottar och sandar som vederbörande tycker eller förmår - eller inte förmår. Bra är det inte.
Rättvisa är ett honnörsord i Sverige - inklusive Västervik. Lagar, förordningar och skatter ska åtminstone i teorin tillämpas lika för alla medborgare. I praktiken förekommer som bekant åtskilliga skönhetsfläckar - i Västervik behandlas ägare av kommersiella fastigheter helt annorlunda än egnahemsägare.
Även snöröjning kring fastigheten torde vara en avdragsgill kostnad i rörelsen för den som äger hyreshus eller annan kommersiell fastighet. Kostnaden belastar kanske i någon mån hyresgästerna och i slutänden skattebetalarkollektivet i form av minskade skatteintäkter. Egnahemsägaren belastar bara sin egen kropp och eventuellt det redan beskattade innehållet i sin plånbok. Om nu hjälp finns att få.
Det är även orättvis skillnad på trottoarer, både på längden och tvären, som dock inte låter sig åtgärdas så lätt. För att inte tala om frekvensen av fotgängare och cyklister. Dessutom, i många av våra idylliska villakvarter, där ståtliga häckar ofta väller ut över den smala gångbanan, finns i alla fall ingen plats att skotta fri, eftersom även den snö som rensas från körbanan måste ligga någonstans. Där går folk mest mitt i gatan året om, men det gör väl inget. Trafiken är obetydlig. Men visst syns det orättvist för dem som har sina hus vid livligt trafikerade promenadstråk.
I Västervik - som i resten av Sverige - är den dominerande politiska trenden att förmå äldre medborgare att bo kvar i sina hem så länge det bara går. Här uppstår ett växande problem i takt med att befolkningen åldras. Västervik är i betydande omfattning en småhusstad, varför trottoarskottningen framöver kommer att skötas av en allt äldre snösväng. Dagens och morgondagens pensionärer är förvisso generellt ganska pigga, men nog borde det finnas en övre åldersgräns för kommunal arbetsplikt. Ungefär som man har i många båtklubbar, där gemensam arbetsplikt annars är en helig ko som håller verksamheten i gång.
Altona har tidigare varit en tillgång. Därifrån har äldre villaägare för en överkomlig penning kunnat få hjälp med viss skottning och sandning. Inte infarter förstås; den tunga biten får den äldre medborgaren klara själv. I år begränsas dock hjälpen, tydligen efter avtal med hemtjänsten, till gångvägen från brevlåda till husdörr. Hur ska det gå för fotgängarna på stan, när husägarna inte orkar längre? Och får man vara bortrest vintertid?
Västerviks kommun sköter snöröjningen på körbanorna. Ingen politiskt ansvarig har kommit på tanken (kan man hoppas) att det skulle vara fastighetsägarnas ansvar. Varför kan man inte ta trottoarerna på samma gång? Är fotgängarna mindre viktiga än bilarna? Merkostnaden måste vara obetydlig om man jämför kostnaden för halkolyckor, hjärtinfarkter etcetera. Säg inte att det handlar om olika pengakistor, i slutänden är det alltid vi skattebetalare som står för kostnaden. Gör Västervik till en promenadvänlig stad även på vintern. Ta gärna detta som ett offentligt medborgarförslag.
DEBATT
Sven Berlin, Västervik, är publicist och tidigare företagsledare inom media.